Ett riktigt härligt vårtecken är allsvensk premiärmatch på Råsunda. Hela 26 500 människor hade kommit för att se AIK möta Kalmar FF i den härliga vårsolen. Kanske berodde det på det underbara vädret att både Lars-Erik Salminen och jag spelade på storvinst för AIK. Visst gör solen att man kan bli lite väl optimistisk när man levt i mörker i flera månader.

Matchen slutade 0 - 0 vilket var både rättvist och beskrivande för spelet. Helt enkelt en jämn match utan speciellt många målchanser. Trots detta var det underbart att återigen få sjunga med i AIK-sången. Det märktes att klacken väntat länge på att få hjälpa sitt lag. Norra stå kokade av ett underbart oväsen.

Efter nästan tio år i Solna har jag förlikat mig med att det går att vara både AIK:are och Helsingborgare på samma gång. Det blir bara jobbigt när de två lagen möts inbördes. Några Solna-vänner påstår att det är omöjligt. Kanske för dem, men inte för mig.