Oftast är det politiker på vänsterkanten som har svårt att hålla fingrarna borta från angelägenheter som borde vara individens eller familjens. I dagens DN träder dock ett par detaljpetare fram från högerkanten. Kristdemokraternas förra partiledare Alf Svensson och riksdagsledamoten Mikael Oscarsson skriver på debattsidan om vad de anser vara brist på familjepolitik.

Deras problemformulering och slutsatser skiljer sig inte från dem man brukar höra från vänsterkanten. För det första tar man sin utgångspunkt i opinionen. En överväldigande majoritet av svenska folket anser att barn ska växa upp med sin mamma och sin pappa. Vem är förvånad? Detta använder de båda herrarna som hävstång för att lyfta fram en detaljpetande inställning och tokiga förslag.

För det andra är budskapet i artikeln inte främst det skrivna ordet utan det man kan läsa mellan raderna. Man behöver inte vara professor för att förstå att deras udd är riktad mot familjer som inte består av mamma-pappa. Då detta inte står skrivet finns det anledning att vara på sin vakt. De använder sig av dunkla formuleringar som "två biologiska föräldrar".

För det tredje använder sig skribenterna av självklara klyschor som argument för sina förslag. Vad sägs om "pengar garanterar inte lycka" eller "barn har rätt till sin naturliga närmiljö"? För det fjärde gör skribenterna sin egen uppfattning om vad en familj är till lag för alla. Något resonemang eller någon analys om var gränsen mellan individen och politiken går saknas fullständigt.

För det femte är deras konkreta förslag både dåliga och verkningslösa. Alla beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas. Detta ska läggas till högen av konsekvensbeskrivningar som andra politiker vill se, barnperspektiv, miljöhänsyn, jämställdhet, integration, tillväxt, arbetsmarknad, tillgänglighet, demokrati etc. Allas hjärtefrågor ska belysas vilket är ett bra sätt att skapa en handlingsförlamad regering och en enorm byråkrati.

Det andra förslaget är att en handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Vad innebär det? Herrarna Svenssons och Oscarssons definition av familj är enligt mig mycket snäv. Ska alla familjer stärkas eller bara de som passar in i deras mall? Hur ska staten stärka äktenskapen? Är tanken att det ska bli svårare att gå skilda vägar? Är det ett problem att många väljer att leva tillsammans utan att gifta sig?

Liberalismen är en vacker ideologi. Det är den enda ismen som ger utrymmer för alla andra ismer att finnas till efter människors egna val. Alla andra ideologier har som grundidé att styra människor i en viss riktning. Jag har inga problem med Svenssons och Oscarssons vurmande för familjen. Jag delar uppfattningen att en stabil familj är oerhört viktig för barnen. Däremot vet jag var gränsen går mellan mina egna personliga ställningstaganden och vad jag är beredd att använda min politiska makt till. Det är lika fel att göra politik av frågor som borde ligga hos den enskilde oavsett om man gör det från höger eller vänster.