Skrivet den 25 september 2008

---

Under fem dagar har jag rest runt i Azerbajdzjan. Sex gånger har polisen stoppat oss. Alltid med stora gester, höga röster och blickar som kan döda. Första gången stoppades vi på vägen från Baku till Sheki. Vår chaufför stoppades på en 80-väg när han klockades i 81 kilometer i timmen. Detta föranledde en kvarts förhandlande som slutade i en muta på dryga hundralappen. Vår coola chaufför krävde kvitto. :-)

På våra resor åkte vi i tre bilar. Två Mercedes för oss gäster och en Lada. På vägen tillbaka till Baku åkte vi fast igen. Den gången stoppades Ladan som körde först. När den stoppades stannade givetvis även vi i de två Mercedesarna. Då tyckte poliserna uppenbarligen inte att det var lika angeläget längre. I Azerbajdzjan är bilmärke uppenbarligen av största vikt. Ladan fick köra utan anmärkning.

I Baku åkte vi på en sightseeing med taxi. När vi åkte in i en rondell stod två poliser och gestikulerade. Den ena vinkade att vi skulle köra medan den andra vinkade att vi skulle stanna. Vår chaufför valde att köra. Det gjorde att den senare polisen blev galen. Vi blev invinkade och den gamla mannen som körde taxin fick böter för att han inte lydde polisens signal. Han fick många dollar i dricks.

Ytterligare två gånger blev vi stoppade utan att det blev någon större dramatik. Vi körde inte för fort. Poliserna ville nog bara visa att de hade makt. Sista gången vi stoppades körde vi definitivt för fort. Då gick en av våra azeriska vänner ur bilen och förklarade högtidligt att det i bilen fanns Europaparlamentariker med brådska. Då var det bara att köra vidare. Vi valde att se mellan fingrarna med denna ickesanning.

Hemma i Sverige brukar jag påstå att vi har för få poliser på gator och torg. Det står jag fast vid. Polisen i Sverige har ett tydligt uppdrag att skydda oss från övergrepp. I Azerbajdzjan är det ofta poliserna som står för övergreppen.

---

Detta inlägg blir det sista från Azerbajdzjan. I natt klockan 03.40 går planet tillbaka till Frankfurt för vidare transport till Stockholm. Man vinner tre timmar i tidsskillnad så jag landar på Arlanda 09.15. Azerbajdzjan är ett land med stora kontraster. Jag avslutar med två bilder som får åskådliggöra detta.