Gärna debatt men i rätt forum

Det väldebatterade inlägget jag gjorde på första maj träffade oppositionsrådet i Solna Johanna Graf (s) rakt på den ömma tån. Det finns ingen hejd på hur hon nu vrider och vänder på mina ord för att ge igen. Till fullmäktiges sammanträde på måndag har hon därför ställt en enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Salminen (m). Den innehåller fem direkta sakfel. För min del tar jag gärna debatten om vad socialismen har på sitt samvete, men det är knappast en fråga för kommunfullmäktige i Solna. Det blir också märkligt om Salminen ska tvingas ta en debatt om mina åsikter. Denna blogg är dock ett bra forum. Det är lite det som är poängen. Ännu har jag inte sett några yttringar från Graf här.

För det första skriver Graf i sin fråga till fullmäktige att jag förtalat socialdemokratin i grova ordalag. Vad hon inte nämner är att jag inte med ett ord nämner socialdemokraterna i mitt inlägg. Mitt inlägg handlade om socialismen och kommunismen. Vidare skriver hon helt felaktigt att jag jämställer Mona Sahlin med nazister, fascister och kommunister. Inte heller Sahlin nämner jag i min text. Däremot hade jag med henne på en bild tillsammans med andra partiledare som också har eller har haft den röda fanan som symbol. Dessa partiledare är uteslutande socialister eller kommunister.

En kritik jag får som jag håller med om är att Solna stads vapen inte ska vara med på enskilda politikers bloggar. Loggan tog jag självmant bort för flera veckor sedan. Den kom dit i farten när jag entusiastiskt skapade min blogg. Att Johanna Graf gör stort nummer av detta nu, långt senare, blir rent av fånigt. Hon kritiserar också att jag presenterar mig på bloggen som skolborgarråd. Det har jag inte gjort men väl som skolkommunalråd. För att det inte hädanefter ska råda något tvivel om vem som står bakom inläggen på min blogg vidtar jag följande åtgärder. För det första skriver jag nu "Skolpolitiker i Solna". Jag har också lagt till följande text i sidhuvudet: "Om inget annat anges uttalar jag mig på bloggen i egenskap av privatperson". Eftersom Johanna Graf presenterar sig som oppositionsråd på sin blogg utgår jag ifrån att hon vidtar samma åtgärder.

Vidare menar hon att mitt inlägg är historielöst och djupt kränkande. För att belägga detta tar hon en av mina meningar ur sitt sammanhang. Denna mening och bilderna på partiledare tog jag bort när jag fick klart för mig hur feltolkat mitt inlägg blev. På vilket sätt inlägget är historielöst har ännu inte framkommit. Johanna Graf må känna sig kränkt. Det förtar inte huvudbudskapet i mitt inlägg. Ett budskap som Graf inte med ett ord bemött. Nu får hon en ny chans:

Den röda fanan som symbol har använts, och används fortfarande, av diktaturer och förtryckande regimer. På första maj går organisationer på vänsterkanten med fanan i vinden och skanderar exempelvis "klass mot klass". Miljontals människor har mist livet och ännu fler har förföljts av kommunistiska och socialistiska regimer. Detta är historiska och dessvärre nutida faktum. Det innebär inte att jag likställer socialdemokraterna med dessa ondskans krafter. Kampbudskapen som på ett osmakligt sätt ställer grupper i samhället mot varandra kommer inte från socialdemokraterna. Det har jag aldrig påstått, vilket Johanna Graf felaktigt hävdar. Men - socialdemokratin använder sig av samma symbol. Det är direkt stötande för många människor. Detta förhållande blundar Graf för.

Slutklämmen i Johanna Grafs fråga tar priset. Eftersom hon anser att jag har fel värderingar undrar hon om de värderingarna också ligger till grund för skolans värdegrund. Skolan styrs politiskt utifrån regeringsprogram, budget och andra beslut. Mina värderingar bygger på en tilltro till varje människas rätt till liv, frihet och egendom.  Om detta påverkar skolorna är det först genom demokratiska beslut där Johanna Graf har alla möjligheter att reservera sig. Johanna Graf använder sig av anfall som försvar. Det kan vara en fungerande taktik men i det här fallet blir det bara dumt. Bemöt gärna det jag framför men gör det i rätt forum och försök förstå vad jag skriver istället för att medvetet misstolka.


Tvärstopp för avknoppningar

Efter att Täby avknoppat Tibble gymnasium startade en stor debatt om lagligheten när man låter personal ta över offentlig verksamhet. Nu har en ny avknoppning av Skarpängskolan, också den i Täby, i praktiken stoppats. Skälet är att Kunskapsskolan lagt ett bud på verksamheten som är betydligt högre än det pris som fastställts genom värdering.

Avknoppning av offentlig verksamhet har pågått under många år. Det innebär att personalen själva tar över vårdcentralen, förskolan eller någon annan verksamhet. Detta är något mycket positivt. Beslutsvägarna blir kortare och konkurrensen ökar. Det finns många undersökningar som visar att avknoppningarna ger positiva effekter på all offentlig verksamhet. Även den som fortsatt drivs av kommunen eller landstinget.

Skillnaden mellan en avknoppning och en försäljning är att man inte låter marknaden avgöra priset. Istället gör man en värdering. Man har på förhand bestämt vem som är köpare. Det kan självklart vara så att en budgivning ger en högre prislapp. Visst kan man med fog argumentera för att offentlig verksamhet som avyttras ska ge skattebetalarna så stor vinst som möjligt. Nu är det inte riktigt så enkelt. En stor del av värdet på en skola sitter i personalens kompetens, erfarenheter och resultat. När denna personal, som själva byggt upp stora delar av värdet,  vill ta över verksamheten uppstår ett frågetecken. Ska man helt bortse från detta och genomföra en öppen budgivning?

I Solna har vi sagt att vi välkomnar avknoppningar om en majoritet av personalen så önskar. Även brukarna ska få möjlighet att tycka till. Personalen, föräldrarna och eleverna på Skarpängskolan i Täby är i grunden positiva till den aktuella avknoppningen. Däremot är inte stödet så stort för en öppen budgivning. Kunskapsskolans bud på verksamheten leder nu troligen till att en avknoppning omöjliggörs. Därmed stoppas den utveckling som elever, föräldrar, personal och de folkvalda önskar. Lagar och regler behöver onekligen ses över så att avknoppningarna kan fortsätta.


Röda fanor väcker debatt

Mitt inlägg från första maj har utan tvekan skapat debatt. Min huvudtes var vad den röda fanan står för då den varit och är symbolen för mycket elände. Det ursprungliga inlägget ersatte jag med ett annat (Röda ledare 2) eftersom vissa formuleringar kunde misstolkas.

Självkritik är alltid nyttigt så jag har läst ursprungstexten flera gånger för att komma fram till hur jag bättre kunde formulera mitt budskap. Läser man det jag faktiskt skrev, och inte tolkningarna av min text, håller resonemangen ihop.

Stockholm city skrev idag om min blogg. På deras hemsida kan man även kommentera nyheten. I huvudsak får jag stöd för min kritik av den röda fanan. Framför allt anser flera att det är märkligt att man inte kan framföra sin synpunkt utan bli så hårt ansatt. Några är tveksamma till att jag i min egenskap av kommunalråd är så tuff i mina formuleringar.

Nyheten toppar även Politikerbloggen.se. Där finns så här långt bara en kommentar. Även den är positiv till mitt inlägg. Dagens bästa var ändå en äldre dam som sökte upp mig i stadshuset. Hon ville bara ta mig i hand för mitt civilkurage. Sådant värmer verkligen.

Röda ledare 2

Den första maj skrev jag ett inlägg om socialismen, kommunismen och den röda fanan. Syftet med inlägget var att beskriva ondskan den röda fanan står för. Min uppfattning är att flaggviftandet på första maj är direkt stötande. Inlägget uppfattades dock som mycket provokativt eftersom jag hade med bilder på både svenska partiledare och historiska kommunistiska ledare. Det kan jag ha förståelse för. Min avsikt var givetvis inte att hävda att oppositionsledaren i Sverige 2008 har samma människosyn och politiska uppfattning som gamla kommunistiska ledare. Därför har jag tagit bort inlägget. Det första stycket i mitt ursprungliga inlägg låter jag dock kvarstå:


"Idag, på första maj, går socialister och kommunister sida vid sida för att protestera. De röda fanorna vajar stolt i vinden. Alla i tågen står bakom ideologier som underkänner människans egen förmåga. Alla anser de att staten ska vara stor och människan liten. Alla anser de att politisk makt ska användas för att styra människors värderingar. En del vill använda demokrati och reformer för att uppnå sina mål. Andra är beredda att ta till vapen och folkmord. Enade står de dock bakom samma fana som färgats röda av åtskilliga miljoner människors blod. För de människor som själva upplevt den brutala socialismens förtryck eller som har mist anhöriga är dagens demonstrationer ett hån."


Imorgon kommer troligen Stockholm City att ha en artikel om detta.

Avslöja den röda maffian

För en tid sedan skrev Sune Ekbåge, tidigare ordförande i Pappersindustriarbetareförbundet, i socialdemokratiska "Stockholms Tidningen" att fackets uppgift är att "Avslöja alliansen". Borde inte fackets uppgift vara att företräda medlemmarnas intressen?

Fackföreningar ska finnas som stödorganisationer till arbetstagare. Den uppgiften är dessvärre underordnad för Pappersarbetarförbundet. Den primära uppgiften idag är istället att stödja socialdemokraterna och med medlemmarnas avgifter bedriva politiska kampanjer.


LO pumpar med ena handen in åtskilliga miljoner kronor i socialdemokraternas kampanjorganisation. Med den andra handen dikterar man vilken politik som ska föras. Detta är inget annat än en gigantisk muta. Demokratiskt är det åtminstone inte. Inte undra på att en och en halv miljon svenskar inte hade ett riktigt jobb när socialdemokraterna fick lämna regeringskansliet.

Sune Ekbåge och LO kan ägna sig åt att försöka avslöja alliansen. Vad det är som ska avslöjas är oklart. Allians för Sverige bör avslöja den röda maffian!


Jag bestämmer hellre själv

I mitt bildarkiv hittade jag ett foto jag tog utanför socialdemokraternas partihögkvarter i Solna i valrörelsen 2006. Anledningen till att jag tog en bild var en skylt där (s) uppmanande förbipasserande att rösta i valet. Visst är det oerhört viktigt att valdeltagandet är högt. Det håller säkert alla med om.


På skylten skrev (s) "Låt inte andra bestämma åt Dig". Det är ganska komiskt eftersom hela deras politik bygger på att de ska bestämma åt Dig. Med "andra" menar förmodligen (s) alla andra partier. Mellan raderna står det alltså "Rösta på (s) i valet så vi kan bestämma åt Dig". Tack för erbjudandet men jag bestämmer hellre själv!


Varning för politisk klåfingrighet

Oftast är det politiker på vänsterkanten som har svårt att hålla fingrarna borta från angelägenheter som borde vara individens eller familjens. I dagens DN träder dock ett par detaljpetare fram från högerkanten. Kristdemokraternas förra partiledare Alf Svensson och riksdagsledamoten Mikael Oscarsson skriver på debattsidan om vad de anser vara brist på familjepolitik.

Deras problemformulering och slutsatser skiljer sig inte från dem man brukar höra från vänsterkanten. För det första tar man sin utgångspunkt i opinionen. En överväldigande majoritet av svenska folket anser att barn ska växa upp med sin mamma och sin pappa. Vem är förvånad? Detta använder de båda herrarna som hävstång för att lyfta fram en detaljpetande inställning och tokiga förslag.

För det andra är budskapet i artikeln inte främst det skrivna ordet utan det man kan läsa mellan raderna. Man behöver inte vara professor för att förstå att deras udd är riktad mot familjer som inte består av mamma-pappa. Då detta inte står skrivet finns det anledning att vara på sin vakt. De använder sig av dunkla formuleringar som "två biologiska föräldrar".

För det tredje använder sig skribenterna av självklara klyschor som argument för sina förslag. Vad sägs om "pengar garanterar inte lycka" eller "barn har rätt till sin naturliga närmiljö"? För det fjärde gör skribenterna sin egen uppfattning om vad en familj är till lag för alla. Något resonemang eller någon analys om var gränsen mellan individen och politiken går saknas fullständigt.

För det femte är deras konkreta förslag både dåliga och verkningslösa. Alla beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas. Detta ska läggas till högen av konsekvensbeskrivningar som andra politiker vill se, barnperspektiv, miljöhänsyn, jämställdhet, integration, tillväxt, arbetsmarknad, tillgänglighet, demokrati etc. Allas hjärtefrågor ska belysas vilket är ett bra sätt att skapa en handlingsförlamad regering och en enorm byråkrati.

Det andra förslaget är att en handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Vad innebär det? Herrarna Svenssons och Oscarssons definition av familj är enligt mig mycket snäv. Ska alla familjer stärkas eller bara de som passar in i deras mall? Hur ska staten stärka äktenskapen? Är tanken att det ska bli svårare att gå skilda vägar? Är det ett problem att många väljer att leva tillsammans utan att gifta sig?

Liberalismen är en vacker ideologi. Det är den enda ismen som ger utrymmer för alla andra ismer att finnas till efter människors egna val. Alla andra ideologier har som grundidé att styra människor i en viss riktning. Jag har inga problem med Svenssons och Oscarssons vurmande för familjen. Jag delar uppfattningen att en stabil familj är oerhört viktig för barnen. Däremot vet jag var gränsen går mellan mina egna personliga ställningstaganden och vad jag är beredd att använda min politiska makt till. Det är lika fel att göra politik av frågor som borde ligga hos den enskilde oavsett om man gör det från höger eller vänster.


Svag opposition

Idag presenterade socialdemokraterna sin skuggbudget. Mona Sahlin och Thomas Östros skriver om deras förslag på DN-debatt. Det är anmärkningsvärt hur vilsen socialdemokratin är. Socialister i opposition brukar vara mycket förutsägbara. Allt är orättvist och högre skatter, fler regleringar och mer detaljpetande är lösningen. Visst är det denna anda som präglar deras förslag även denna gång. Åtminstone i bakgrundstexterna. Men de konkreta förslagen är få, spretiga och oseriösa.

Socialdemokraternas analys av katastrofvalet 2006 erkänner naturligtvis inte att moderaterna och alliansen gjorde något klokt och bra. Deras analys är att de själva uppfattades som mossiga och inte tillräckligt framtidsinriktade. Det är utmärkt med självrannsakan och självkritik. Moderaterna hade en tuff men kreativ period efter vårt eländesval 2002. Sedan dess har moderaterna förändrats. Idag utgår vi tydligare ifrån människornas vardag när vi utformar och beskriver vår politik. Vi har en tydlig ideologisk kompass men vi förändrar samhället i en ansvarsfull takt.

Socialdemokraternas nya giv är att försöka uppfattas som moderna och visionära. Det är helt okej om man kan backa upp retoriken med vassa förslag. Sahlin och Östros verkar tro att om man bara säger "modern" och "framtid" tillräckligt många gånger räcker det för framgång. Så enkelt är det dessbättre inte. Deras skyggbudget är nedlusad med nya tuffa begrepp som verkar ha tillkommit på någon efterfest när alla plötslig blir så där kreativa. Vad sägs om Kompetenskommission, Småföretagarstipendium, Avstampsutbildningar, Förstajobbet och Introjobb?

Helt klart är socialdemokraterna frustrerade över att moderaterna numera har högre trovärdighet i frågan om hur man löser arbetslösheten. På ett sätt känner man dock igen socialdemokraterna. De är fortfarande skarpa motståndare till att man sänker skatten och därmed låter människor behålla mer av sina surt förvärvade slantar. Deras arbetsmarknadspolitiska förslag handlar bara om offentliga utgifter. Att göra det mer lönsamt att arbeta och mindre kostsamt att anställa är något de inte förstår vitsen med. Det känns tryggt inför valet 2010.

Ohlys sjuka demokratisyn

image115image113I Ekots lördagsintervju talade vänsterpartiets partiledare Lars Ohly om sin syn på demokrati. Det är intressant att höra vad en sann kommunist har att säga om denna fråga. Det är ingen hemlighet att vänsterpartiet aktivt stöttat diktaturer genom åren. Sent omsider tvingades Ohly att lägga etiketten kommunist på hyllan. Inte för att han ville det utan för att mediadrevet mot honom blev en allt för stor belastning.

Är den nuvarande regeringen odemokratisk?

- Ja, de står för en politik som definitivt minskar demokratins omfattning och det blir mindre möjligt att styra genom demokratiska medel och mer möjligt att styra med den makt som ägandet ger till exempel.


Men menar du att, för att de har en annan politik än vad ni har så är de odemokratiska?

- Ja, men skulle man inte kunna diskutera de demokratiska följderna av att man faktiskt gör sig av med det gemensamma ägandet och inte inser att ägande ger makt då tror jag att man är ute på farliga vägar.

Lars Ohly är fortfarande en kallhamrad kommunist. Hans resonemang ligger helt i linje med de idéer som låg till grund för Sovjet. Där påstod man också att man hade demokrati. Att bara ett parti var tillåtet gjorde att de vann jordskredssegrar i valen. Vad kul för Mona Sahlin att ha sådana kamrater!


Vem ställer krav på föräldrarna?

image76I Svenska Dagbladet kan man idag läsa rubriken "Barn stängs av från förskolan". Artikeln handlar om att fyra av fem svenska kommuner stängt av förskolebarn sedan föräldrarna inte betalt avgiften.

I artikeln uttalar sig barnombudsmannen (BO) Lena Nyberg, före detta socialdemokratisk politiker. Hennes kommentarer vänder sig uteslutande mot kommunerna. Nyberg efterlyser en bättre dialog mellan kommunen och föräldrarna. Tror hon inte att det sker en dialog redan idag? Vidare säger hon att det måste gå att komma överens med föräldrarna om en annan lösning. Vad bra! Nästa gång vi har obetalda fakturor ska vi kontakta barnombudsmannen.

Kära barnombudsman och Svenska Dagbladet. Rubriken på artikeln borde istället vara "Föräldrar tar inte ansvar för sina barn". Det är anmärkningsvärt hur etablissemanget gång på gång lastar samhället för att enskilda människor inte tar ansvar. Vi har en maxtaxa som innebär att kommunerna subventionerar barnomsorgen med 90 procent av kostnaden. Om vuxna människor väljer att ha barn är det rimligt att de också tar ansvar för dem. Att betala tio procent av kostnaden för förskolan är en bra början.

Skattemiddag för tio

Tänk er att tio personer går ut varje dag för att äta middag tillsammans. Notan för de tio hamnar på 1.000 kronor. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatt skulle det bli ungefär så här:

image65- de fyra första - de fattigaste - skulle inte betala något alls
- den femte skulle betala 10 kr
- den sjätte skulle betala 30 kr
- den sjunde 70 kr
- den åttonde 120 kr
- den nionde 180 kr
- den tionde - och den rikaste - skulle betala 590 kronor.

De bestämde sig för att betala notan på det viset. De tio åt middag på restauranten varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen - tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. "Eftersom ni är så bra kunder", sa han, "så ger jag er 200 kronor i rabatt". Middag för tio skulle då kosta 800 kronor.

Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatt. Så de fyra första påverkades inte, de fick fortsätta att äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten så att alla skulle få sin "beskärda del"? De sex personerna insåg att 200 kronor delat med sex blir 33,33 kronor. Men - om de drog bort det från varje persons andel, skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota ungefär proportionellt, och satte i gång att räkna på det belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, - den sjunde 50 kr, - den åttonde 90 kr, - den nionde 120, - vilket ledde till att den tionde personen fick betala 520 kr istället för tidigare 590. Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta att äta gratis.

Men plötsligt började personerna jämföra vad de sparat.
"jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr", började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: " Men han tjänade 70 kr!"
"Precis", sa den femte personen, "jag sparade också bara en tia". Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!"
"Det är sant!" Skrek den sjunde personen. "Varför skall han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika ska alltid få det bättre!"
"Vänta ett tag!, Skrek de fyra första unisont. "Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!"

De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk. Nästa kväll kom han inte till middagen, så de nio satte sig ned utan honom. När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr...

Högern - folklig frihetsrörelse

image65Denna annons fann min svärmor i tidningen Husmodern från 1948. Tidningen hade hennes mamma sparat i alla år.

Det gamla högerpertiets pr-avdelning hade nog inte fått så många uppdrag idag. Det är dock intressant att slutklämmen och det politiska budskapet fortfarande är högaktuellt.









* Husmodern var en tidskrift "för de svenska hemmen" som gavs ut mellan 1917 och 1988. Den grundades ursprungligen av hemkonsulenten Thora Holm och journalisten Elsa Nyblom. 1920 övertogs tidskriften av Åhlén & Åkerlunds förlag och den var en av de populäraste svenska veckotidningarna på 1930- 40- och 50-talen.



De unga är vår framtid

I mitt förra inlägg refererade jag till Luciano Astudillos tid i SSU:s Skånedistrikt. Mina erfarenheter, som jag lastar Astudillo för, har dock några år på nacken. Därför roade jag mig med att läsa igenom SSU-Skånes hemsida.  Man kan lugnt påstå att den vänsterextrema linjen ligger fast. Följande påståenden har jag hämtat ur texten som beskriver vad SSU står för:

image61- Vi lever i en kapitalistisk värld, ett klassamhälle
- Vi lever i en värld där några tjänar på att förtrycka andra
- Kapitalismen bygger på djupt odemokratiska strukturer
- Ett samhälle kan inte vara demokratiskt utan socialism
- Vårt samhälle är patriarkalt kapitalistiskt med strukturellt rasistiska förtecken
- Kapitalismens avskaffande är en förutsättning för jämlikhet mellan könen
- Demokratin är kapitalismens självklara motvikt
- USA och Storbritanniens högsta ledningar ska ställas inför en internationell krigsförbrytardomstol
- Vi ser positivt på vänstervridningen som sker i Latinamerika


Uppenbarligen ska kapitalismen avskaffas. Jag ser fram emot de konkreta förslagen. Synen på demokrati är hämtad direkt från högsta Sovjet. Kapitalism är motsats till demokrati och demokrati förutsätter socialism. Kapitalismen är uppenbarligen så ond att den även ska lastas för ojämlikhet mellan könen. Stor kraft läggs på att hata USA och andra västländer. Någon kritik av vänsterdiktaturer finns dock inte. Däremot är SSU positiva till vänstervridningen i Latinamerika. Det måste vara Venezuelas president Hugo Chávez som är den stora förebilden. Det är logiskt för han styr exakt enligt SSU:s regelbok. Att de unga är vår framtid är en kliché som är lika smörig som sann.


S bekänner färg om jobben

image60Sedan Mona Sahlin tillträdde som partiledare för socialdemokraterna har hon talat mycket om självrannsakan och förnyelse. Efter ett katastrofval är det en klok strategi. Det vet vi i moderaterna. Dessvärre har beskeden om socialdemokraternas nya vägval lyst med sin frånvaro.

Ett av huvudskälen till moderaternas framgång var jobbpolitiken. Egentligen är inte receptet så märkligt. Det handlar om sunt förnuft. Vi gör det billigare och enklare att anställa. Vi gör det mer lönsamt att arbeta. Vi stimulerar på olika sätt utbildning, risktagande och entreprenörskap.

Socialdemokraterna har tillsatt ett rådslag för jobb som leds av riksdagsledamoten Luciano Astudillo. Äntligen får vi ett besked om vad vi kan vänta oss från våra politiska motståndare. Astudillo redovisar en sund analys om att otrygghetsgapet mellan att gå från löntagare till företagare är för stort.

Det är dock ofattbart hur socialdemokraterna kan utgå från den kloka analysen och föreslå samma medicin som skapat ett enormt utanförskap i Sverige. Deras förslag är, hör och häpna, att staten ska inrätta ett riskkapitalstöd.

För den som inte förstår vad detta är kan jag förtydliga - ytterligare ett bidrag. Ytterligare ett bidrag som inte går till de som verkligen behöver samhällets stöd. Skattebetalarnas pengar ska alltså gå till att stötta risker som uppenbarligen är så riskfulla att inte de vanliga (privata) låneinstituten vill ge sitt stöd.

Hela idén ter sig så stollig att man tar sig för pannan. Det finns dock en logik om man granskar Luciano Astudillos bakgrund. Han har varit en ledande företrädare för SSU i Skåne. Ett distrikt som föreslagit förstatligande av banker och försäkringsbolag. Ren och skär kommunism. Är det detta vi har att vänta av Sahlins förnyelse?

Det måste vara tillåtet att klä sig fult

På Vallbergaskolan i Laholm har en kille blivit avstängd från matsalen i två dagar på grund av att byxorna hänger ner över baken. Där måste väl ändå gränsen för vad som är rimligt ha passerats? Självklart ska det vara ordning och reda i skolan men det måste handla om att eleverna ska ha ett respektfullt beteende.

Kanske börjar jag bli gammal men visst ser det bedrövligt ut när halva rumpan hänger ut. Det betyder inte att man ska förbjuda det. Det måste vara tillåtet att klä sig fult. Vill vi att eleverna ska visa respekt måste vuxenvärlden göra detsamma mot eleverna. Tack och lov verkar både politikerna och förvaltningen i Laholm vara på samma linje. Vallbergaskolan lär få en tillrättavisning. Läs gärna mer på Hallandsposten (där jag stulit bilden).

Polisen ska inte bestämma när jag får dansa

image49Dagens utspel på Brännpunkt av åtta närpolischefer i Stockholm väcker flera tankar. Deras förslag är att alla krogar ska tvingas att stänga klockan 03:00. För det första är det min bestämda uppfattning att människors frihet är oerhört värdefull. Därför är det fel att över huvud taget ha regler om när krogar ska stänga. Vill man ha öppet dygnet runt ska det vara tillåtet. Tillståndet ska dock ta hänsyn till omgivande faktorer som till exempel boendemiljö.

För det andra måste Sveriges huvudstad få bli en pulserande metropol. Ett rikt kultur- och krogliv är oerhört betydelsefullt för hela storstaden. Ett skäl poliserna framför är att det är jobbigt att arbeta natt. Det kan väl knappast vara ett hållbart argument. Duktiga poliser ska ha bra betalt och tuff arbetsmiljö ska synas i lönekuvertet. Det är dock en helt annan fråga.

Poliserna framför att det uppstår problem när krogarna stänger. Tror någon att de problemen minskar av att man stänger tidigare. Då kommer ännu fler att lämna krogen samtidigt. Jag är helt övertygad om att det leder till ännu fler bekymmer. Dessutom lär man aldrig få tag på en taxi.

Den grundläggande liberala tesen är att alla människor har rätt till liv, frihet och egendom. Det innebär att alla får göra som de vill så länge man inte kränker någon annans rättigheter. Denna vackra ideologi känns extra relevant att försvara när uniformerade personer vill begränsa människors frihet.

SvD:s oklyftiga klyfttolkning

image38I Svenska Dagbladet kan man idag läsa rubriken "Klyftor i vården ökar". Bakgrunden är landstingets reform Vårdval Stockholm* som innebär fri etableringsrätt. Den vårdgivare som söker och får auktorisation från landstinget har rätt att välja var han eller hon vill öppna mottagning. Ett av huvudsyftena till reformen är att öka tillgängligheten till vården.

I Stockholms län finns idag 179 husläkarmottagningar. Under året öppnar inte mindre än 40 nya vårdcentraler. Antalet vårdcentraler ökar därmed med cirka 25 procent på ett år. Det innebär att konkurrensen, valfriheten och tillgängligheten ökar. Är man inte nöjd med en vårdgivare är det enkelt att lista sig hos en annan. Den fria etableringsrätten kommer leda till att mottagningar öppnar där vårdbehoven finns. I stort sett alla i länet har ett 50-tal vårdgivare att välja mellan inom en halvtimmes resa.

Svenska Dagbladet väljer dock att lägga sitt journalistiska fokus på något helt annat. De har gjort en granskning som visar att de flesta vårdmottagningarna har öppnar i områden där medelinkomsten är hög. Vad säger då detta om reformen? Eftersom vi har en skattefinansierad sjukvård kan det knappast handla om medborgarnas inkomster. Det handlar snarare om att vårdbehoven i dessa områden bedöms vara stora av vårdgivarna. SvD definierar detta som att klyftorna ökar. Ett ytterst märkligt resonemang.

* Vårdval Stockholm omfattar vårdcentraler (husläkarmottagningar), barnavårdcentraler, mödravårdcentraler, fotsjukvård och logopedi.

Socialistisk logik

I Södertälje har socialdemokraterna hittat en lösning på problemet med trångboddhet. I de två allmännyttiga (politiskt styrda) bostadsbolagen har man tagit till en klassisk socialistisk modell - förbud. Nu har politikerna bestämt hur många man får bo i en lägenhet.

De boende väntar säkert med spänning på förslagen på hur socialdemokraterna ska kunna kontrollera antalet inneboende. När Radio Stockholm intervjuar kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (s) frågar de självklart hur man ska kunna kontrollera detta. Han svarar med att detta är ett problem eftersom man inte får gå in i lägenheterna. Hans besvikelse går inte att ta miste på.

Enligt Lago ska bostadsbolagen gå på tips. Vad härligt! Nu kommer alla bostadssökande i Södertälje bli privatspanare åt socialdemokraterna. Hur man ska kunna göra något av tipsen framgår inte. Lago anser dock att de som bryter mot reglerna ska bli uppsagda från sina hyreskontrakt. Detta är socialism i ett nötskal. Först tycker man synd om människor som är trångbodda. Sedan kastar man ut dem på gatan.

I borgerliga Solna har vi en annan lösning på bostadsbristen. Vi bygger!


Randigt förbud

En förskola i Gällivare har förbjudit barnen att bära randiga och prickiga kläder. Skälet är att en anställd får huvudvärk av mönstret. Nu ska alla barnen på förskolan endast ha enfärgade kläder. Självklart ska arbetsmiljön för personalen på förskolorna vara så bra som möjligt men detta är löjligt.

Låt oss anta att detta blir en trend i samhället. Plötsligt får man inte åka buss med rutig mössa, göra sina ärenden på banken med slingor i håret eller handla mat orakad. Dessa personalgrupper är väl inte mindre viktiga? Det finns säkert enstaka människor som påverkas negativt av starka färger eller mönster. Det kan aldrig bli skäl till att förbjuda människor att klä sig som de vill.

En annan tanke som slår mig är varför man väljer att lösa situationen med ett förbud. Kan man inte tala med föräldrarna och be dem att välja kläder utan starka mönster? Skulle personalen på min dotters förskola framföra det skulle jag naturligtvis vara tillmötesgående.

Det framgår inte vilka sanktioner förskolan i Gällivare tänker vidta om ett barn trots allt har ett par randiga strumpor på sig. Blir man stoppad i dörren eller får barnen gå barfota hela dagen? Om det hela skulle leda till en juridisk process skulle förskolan bli mosad. De beiga uniformernas land är inte Sverige 2008.

Dimman lättar

I begynnelsen var människan fri. Fri att göra sina livsval och ta fullt ansvar för sitt handlande. Fri att njuta frukterna av hennes strävanden. Dessvärre fanns det då, som nu, människor som kränkte andras liv, frihet och egendom. Därför slöt sig människor samman för att skydda varandras grundläggande rättigheter. Detta var en praktisk lösning som alla uppskattade. De samhällen där människans frihet respekterades utveklades snabbt. Välståndet växte vilket gynnade alla.

Dessvärre fanns det då, som nu, samhällen där friheten bekämpades. Den som tänkte fritt, var annorlunda eller ifrågasatte den rådande ordningen förföljdes, torterades och mördades. I dessa samhällen räckte välståndet nätt och jämt till tyrannernas lyx och deras militära arme. En sådan behövdes för att behålla järngreppet om folket. Människorna svalt, blev sjuka och led. Någon utbildning till barnen fanns inte. Dels för att generalerna redan satt sprätt på allt välstånd, dels för att obildade människor är lättare att styra.

I den fria delen av världen insåg man hur smart det var att bilda en stat som värnade rätten till liv, frihet och egendom. Staten var förvisso inte gratis. Människornas rätt till egendom kränktes en smula genom att man uppfann skatten. Denna paradox var något man kunde acceptera eftersom fördelarna upplevdes som stora. Alla förstod vad skatten användes till. Nu kunde alla leva fria och oberoende liv. Fast kanske inte riktigt ändå.

För att kunna ta det ansvar som friheten är beroende av behövs kunskaper och färdigheter. I grunden är det naturligtvis föräldrarnas ansvar att barnen får en utbildning. Alla hade dock inte möjlighet att sätta sina barn i skolbänken. Därför enades människorna om att alla barn inte bara skulle ha rätt att gå i skolan, det blev dessutom en skyldighet. Staten växte en smula, vilket alla tyckte var ett lågt pris att betala.

Välståndet växte ytterligare och människorna hade framtidstro. Nästan alla levde goda liv, men inte riktigt alla. Det fanns några som inte klarade av att ta ansvar för sig själva. Oftast fanns det en familj eller andra som stöttade, men en och annan gick det inte så bra för. Det hände självklar också att en och annan blev sjuk. Därför bestämde sig människorna för att hjälpa till. Staten växte ytterligare en smula. Det var dock en god idé att ge hjälp, tillfälligt eller under en längre period, till de som behövde stöd.

Människorna hade fram till nu fattat ett antal kloka beslut. Ur kaos föddes kreativitet. Ingen behövde längre oroa sig för svält, fattigdom och förtryck. Alla hade möjlighet att med egna ansträngingar bli framgångsrika.

Här tar historien en vändning. När människorna inte behövde bekymra sig för det mest grundläggande växte snabbt ett mörkt moln fram i deras sinnen. Som ett elakt virus spred sig avundsjuka, missunsamhet och misstänksamhet. Att skapa, ta risker, knoga och lära blev plötsligt påtagligt arbetsamt. Om man bara kunde hitta på ett sätt att få lika fint hus som grannen utan att behöva kämpa. Så var folkhemmet uppfunnet. Ordet rättvisa hade fram till dess stått för att få det man förtjänar. Nu fick ordet en ny innebörd. Ingen ska ha mer än någon annan. Om någon har mindre beror det inte på henne själv. Det beror på alla andra.

En oändlig ström av beslut fattades som alla gick ut på att ta från de rika (de elaka) för att ge till de fattiga (de goda). Någon tanke på de verkliga skälen till varför de rika var just rika ägnade man sig inte åt. Istället hittade man på att de rika var rika för att de varit stygga mot de fattiga. Att det i princip inte fanns någon som var fattig, eller åtminståne inte behövde vara det, tänkte man inte på.

Samtidigt som detta pågick satt några höga beslutsfattare och skissade på hur man bättre skulle kunna skydda människorna från deras egen dumhet. Att de flesta var dumma var det lätt att inse. Ta till exempel alla de föräldrar som i sin enfald trodde att de var bättre lämpade att uppfostra sina barn än statens auktoriserade institutioner. Eller de som hävdade att de ville vårdas på ett sjukhus som inte drevs av staten. Hur ska man då ha kontroll på rättvisan?

Under nästan ett halv sekel sjönk människorna djupare och djupare in i en dvala. Allt färre bidrog till välståndet, medan allt fler ansåg sig behöva leva på andras bekostnad. Maktlösheten och likgiltigheten växte. Tiden då människorna satte en ära i att göra rätt för sig och ta hand om sin nästa var sedan länge förbi. Staten hade blivit en jättekoloss som krävde att människorna fick avstå mer än halva sin lön. Vad alla pengarna gick till var det få som visste. Tecken på att samhället och värderingarna var i fritt fall lyckades ibland lysa igenom dimman, men ingen brydde sig. Beslutsfattarna lyckades övertyga de få som ifrågasatte dem om att det fortfarande fanns rika som bar skulden. Att det inte fanns några rika kvar visste få.

Det var då något hände. En frisk vind svepte över landet och skingrade dimman. Om inte helt så åtminstone tillräckligt för att få människorna att lyfta blicken. Plötsligt fanns hopp igen. En stark frihetsrörelse fick luft under vingarna. Tusentals människor slog näven i bordet och skrek ut att "nu får det vara nog!". Jag är stolt att vara en av dem!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0