Moderaterna och den borgerliga majoriteten ökar successivt valfriheten för solnaborna - inte minst inom skolan. Vår utgångspunkt är att alla människor är olika. Alla har unika förutsättningar, behov och drömmar.

Vi har slagit fast att skolans huvudfokus alltid ska vara att förmedla kunskap. Denna kärna inom skolan kompromissar moderaterna aldrig med. Alla skolor ska ge eleverna så goda möjligheter som möjligt.

Däremot vill vi att skolorna själva ska ha stor frihet att utforma verksamheten. Tiden då skolan lastades med allt fler sidouppgifter är över. Desto fler varianter av pedagogik, inriktningar och profiler det finns - desto större är möjligheten att ge varje barn de bästa förutsättningarna att lära.

Eva Eriksson (s) kritiserar i en insändare i Mitt i Solna moderaterna för att vi välkomnar nya friskolor i Solna. Det är inte förvånande eftersom (s) är negativa till i stort sett all skolverksamhet som inte drivs av kommunen. Den borgerliga majoriteten har infört en valfrihet som utnyttjas av tusentals solnaungdomar. Den friheten vill (s) ta bort.

Hagalundsskolan stängdes eftersom allt för få elever valde skolan. Det accepterar inte (s). De hävdar, vilket är sant, att skolan skulle vara kvar om den inte utsatts för konkurrens. Detta är ett ovanifrån perspektiv vi aldrig ställer upp på. Skolan finns till för eleverna - inte tvärtom.

Valfriheten leder till mångfald och ger medborgarna frihet. (s) hävdar att de ställer upp på detta. Deras sanna ansikte kommer dock fram när medborgarna, enligt (s), väljer fel. Socialdemokraternas attack på moderaterna är i själva verket ett generalangrepp på valfriheten.

* Bilden: Av de 9 284 barnen och ungdomarna i Solna har 35 procent (3 263) valt andra alternativ än de kommunala. 67 procent av gymnasieeleverna väljer andra skolor.

PRESSMEDDELANDE
Solna stad
Henrik Kelfve (m), barn- och utbildningsnämndens ordförande

Mera detaljerad information om vårdnadsbidragets utformning finns här.

För mer information:
Henrik Kelfve (m), barn- och utbildningsnämndens ordförande Solna stad, 070-344 71 70

Birgitta Callenblad, förskolesamordnare, 08-734 25 51, [email protected]

Ikväll fattade Solna kommunfullmäktige beslut om att införa vårdnadsbidrag från den 1 oktober. Inte oväntat blev debatten ideologisk och laddad. Här återger jag mitt inledande anförande* i debatten:

Vem vet vad som är bäst för barnen? Är det kommunala tjänstemän? Är det forskare? Eller är det är det vi politiker? Det finns de som lutar sig på Alva Myrdals gamla slogan: "att uppfostra barn är en allt för viktig uppgift för att överlåtas på föräldrarna". Jag är inte en av dem. Min bestämda uppfattning är att föräldrarna är de som vet bäst. Inte vad som är bäst för barn generellt. Men vad som är bäst för det egna barnet.

Det är så lätt att göra sina egna uppfattningar om vad som är bra till en sanning för alla. Det är viktigt att respektera att människor kan göra andra val i livet än de man själv gör. Det innebär inte att det är fel. Det är bara annorlunda. Vikten av respekt för olikheter brukar de flesta politiker tala om. Det bör också gälla de små barnen. Detta är för mig det viktigaste argumentet för att bifalla förslaget om vårdnadsbidrag i Solna.

En familj som väljer att ha sitt barn på en av våra förträffliga förskolor i Solna subventioneras med över 100 000 kronor. Av de 115 410 kronor som en förskoleplats kostar betalar föräldrarna bara 15 120 kronor. Det är en subventioneringsgrad på 87 procent. Den familj som väljer att en vårdnadshavare är hemma med barn subventioneras inte alls. Är detta rättvist? Nej självklart är det inte det. Införande av vårdnadsbidraget är ett steg i rätt riktning. Det blir lite rättvisare och valfriheten ökar.

Jag misstänker att några ledamöter strax kommer att argumentera emot förslaget. Till er vill jag göra några små medskick som kan balansera debatten.

Att ansöka om vårdnadsbidrag är frivilligt. Majoriteten i Solna öppnar en dörr. Vill man inte gå in behöver man inte det. Resurserna till förskolan påverkas inte av förslaget. Den som inte tycker att det är ett bra förslag kan lugnt fortsätta sitt liv precis som det är. Det tänker jag och min familj göra.

Ordförande,

Jag hoppas att fullmäktige i Solna har tilltro till Solnabornas egen förmåga att fatta beslut om deras eget liv. Låt oss ge människor möjligheter att välja själva. Med dessa ord yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag.

Debatten om studentbostäder kommer den här tiden varje år. Det är lätt att förstå den frustration de studerande känner eftersom trycket på regionens bostadsmarknad är hårt. Studenterna är oerhört viktiga för en tillväxtregion. Därför måste man ta frågan om möjligheter till bostad på allvar. Det gör vi i Solna.

Enligt Stockholms Studenters Centralorganisation finns det fem bostadsaktörer som erbjuder studentbostäder i stockholmsregionen. Den i särklass största är SSSB. De andra är Svenska Bostäder, Kista Studentbostäder, Studenthemmet Tempus och AP-fastigheter. Möjligen kan det finnas ytterligare någon som inte går att hitta via Stockholms Universitets hemsida.

Sammanställer man dessa fem aktörers samlade innehav blir det totalt drygt 10.000 bostäder. 69 procent av dem ligger i Stockholm, 23 procent av dem ligger i Solna och resterande 8 procent i Nacka, Huddinge, Lidingö och Täby. Idel borgerliga kommuner kan tilläggas.

Knappt en fjärdedel av samtliga studentbostäder ligger alltså i Solna. Ser man till befolkningen blir Solnas satsning på studenterna ännu tydligare. I Solna finns det en studentbostad per 28 invånare. Näst bäst är Stockholm med en bostad per 113 invånare.

Det socialdemokratiska oppositionsrådet i Solna gjorde häromdagen ett utspel om att göra om stadshuset till studentbostäder. Hon underbygger detta utspel med påståenden som är mycket märkliga. För det första hävdar hon att stadshuset är halvtomt. Detta är fel. Sant är att delar av huset blivit tomma i vilka staden flyttar in verksamhet som tidigare låg ute på stan. Då sparar vi pengar till skattebetalarna.

För det andra påstår hon att politikerna sänder signaler att man inte vill ha några studenter. Det gäller uppenbarligen inte Solna mot bakgrund av hur många studentbostäder vi har. Däremot finns det inte en enda röd kommun bland de som erbjuder studentbostäder enligt universitetets hemsida. I dessa kommuner håller jag med om att signalen till studenterna är olycklig.

Vidare skriver hon att det är skandal att Solna inte bidrar till att öka företagens möjligheter att rekrytera välutbildad kompetens. Återigen - vi har flest studentbostäder. Dessutom blir Solna återkommande utnämnd till företagsvänligaste kommunen i Sverige med den högsta tillväxten.

* Diagram: Andelen studentbostäder i Stockholms län
* Bild: Studentbostäder i Frösunda

I Sverige är det lag på att alla som innehar en TV-mottagare ska betala TV-avgift till Radiotjänst i Kiruna. Intäkterna går till att finansiera Sveriges Television och Sveriges Radio. Syftet med dessa medier ska vara att tillgodose medborgarnas behov av public service. Enligt lagen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte betalar sin avgift dömas till böter.

Public service eller i allmänhetens tjänst är ett vagt begrepp. Den politiska idén är att opartisk och mångsidig information ska finnas tillgänglig. Detta är en logik som inte stämmer. För det första existerar inte opartiskhet. Den som tror att Aktuellt och Rapport är mer opartiska än TV4 Nyheterna eller någon annan nyhetsförmedlare misstar sig grovt. Hur trovärdig en nyhetskälla är avgörs av konsumenterna och av andra medier.

Även argumentet om mångsidighet faller platt. Aldrig tidigare har så många människor haft möjlighet att skapa, förmedla, konsumera och värdera så mycket information som nu. Utbudet är enormt, och det växer lavinartat. Dessutom innebär konkurrensen från SVT och SR att andra producenter av public service (som inte finansieras via lag) inte kan bära sig. Betyder detta att jag inte vill ha skattefinansierad public service? Nej - men jag har en helt annan definition av begreppet.

För mig är public service att samhället säkerställer att information finns tillgänglig även till dem som har någon begränsning. Det kan handla om nyheter på en minoritets språk, på teckenspråk eller liknande. Det innebär inte att program måste produceras av ett statligt bolag eller att de måste sändas i en statlig kanal. Det går utmärkt att köpa program och betala en fri kanal för att få sända. Dessutom ska bara sådant som inte bär sig själv finansieras av skattebetalarna.

Oavsett om det är min eller den rådande definitionen av public service som gäller är dagens TV-avgift orättvis. Att bara de som innehar en TV-mottagare ska betala för en allmän samhällstjänst är fel. Det är som om bara de som har barn i skolan ska betala skatt till utbildning. Därför är förslaget från Bengt Dennis, Christina Jutterström och Anders Lindström, som de skriver om på DN-debatt idag, ett steg i rätt riktning.

Moderaterna presenterar nu en rapport med förslag som ska underlätta för fristående alternativ inom svenskt skolväsende. Debatten om friskolorna har pågått länge och delat blocken. De borgerliga partierna har varit pådrivande för fler friskolor medan de röda partierna kämpat mot. Så är det fortfarande trots att 160000 elever idag valt att gå i friskola och ytterligare 75000 barn går i fristående förskolor. Människor efterfrågar alternativ i allt större utsträckning.

Partierna på vänsterkanten har ifrågasatt friskolorna ända sedan starten. De påstås kosta mer pengar. De sägs bidra till segregation och öka klyftorna.  De hävdar att friskolorna dränerar de kommunala skolorna på pengar och försämrar kvaliteten. Inget är sant och det beläggs väl av olika forskare och myndigheter. Sanningen är den motsatta. Att socialdemokraterna och vänsterpartiet fortfarande år 2008 kämpar för kommunala monopol är mycket besynnerligt.

Moderaternas utgångspunkt är en annan. Det inget självändamål att elever går i friskolor. Det viktigaste är att alla elever får tillgång till en högkvalitativ undervisning. Men friskolor bidrar till ökad mångfald, vilket behövs för att tillmötesgå människors olika behov och förutsättningar. En skola för alla existerar inte. Vi behöver stora skolor, små skolor, olika pedagogiska alternativ, språkliga inriktningar, kulturskolor etc. Valfriheten förutsätter att det finns olika alternativ att välja mellan, och att det är eleverna och deras föräldrar som, genom sina val, avgör vilka skolor som verkligen behövs. Friskolorna existerar bara om det finns elever som vill gå där.

Moderaterna är den starkaste rösten för frihet i Sverige och tar därför nya initiativ för att trygga valfriheten. Dagens regler tillkom i början av 1990-talet och nu behöver de anpassas till dagens samhälle. Följande sju punkter är angelägna att genomföra för att öka valfriheten för medborgarna och få mer likvärdiga spelregler mellan kommunala skolor och friskolor.

De kommunala skolorna ska bli friare så att de kan konkurrera på lika villkor.

Alla gymnasieskolor ska kunna rekrytera elever från andra kommuner oavsett om skolan är fristående eller kommunal.

De som uppfyller kvalitetskraven ska få rätt att starta friskola. En ny effektivare tillståndsprocess måste utarbetas

Uppföljningen av kvaliteten måste skärpas. Det är relativt svårt att starta friskola idag, men lätt att behålla tillståndet även om man missköter sig. Det borde vara tvärtom.

5. Rättvis skolpeng

Trots en femtonårig lagstiftning som ska garantera likvärdiga villkor mellan kommunala skolor och friskolor så förekommer varje år att domstolar upphäver kommuners bidragsbeslut därför att kommunen försökt gynna den egna verksamheten.

6. Underlätta avknoppningar

Det finns ett stort intresse från lärare och rektorer att ta över sina skolor. Nu behövs klara förtydliganden i lagstiftningen för att personalen ska ha möjlighet att ta över en skola.

Rätten att välja komvux i grannkommunen eller hos en privat anordnare, på samma sätt som inom grundskolan och i gymnasiet, bör införas.

Läs rapporten i sin helhet.

Varje skattekrona ska användas så målmedvetet som möjligt. En ledstjärna för moderater är att ständigt ifrågasätta hur skattebetalarnas pengar används. Går de till rätt saker och ger de önskad och maximal effekt? Det kan låta ganska självklart men vi kritiseras ideligen från vänster för detta synsätt. Genom våra ständiga prioriteringar i Solna har vi omfördelat resurser så de huvudsakligen går till kärnverksamheterna - skola, barnomsorg och äldreomsorg (bilden).

Resultatet kan inte sakligt ifrågasättas utifrån antal satsade kronor. Solna stad lägger jämförelsevis mycket pengar på kärnverksamheterna. Trots detta kritiseras vi i alla sammanhang av våra politiska motståndare för att vi är för snåla och därmed "inte har några ambitioner för välfärden". Att de flesta röda kommuner inte har råd att satsa lika mycket som Solna fäster de mindre vikt vid.

Den som prioriterar allt - prioriterar inget!