Kommungränser är inget annat än byråkratiska gränssnitt som uppkommit för att göra den lokala demokratin möjlig. Gränserna i sig har inget egenvärde. Gymnasieskolan är ett exempel på en kommunal fråga där kommungränserna allt mer motverkar syftet och istället blir hinder. Detta är extra tydligt i Stockholmsregionen där gränserna ofta går rakt igenom bostadsområden.

Vårt gemensamma ansvar är att ge medborgarna bästa möjliga service. Det klarar vi bara om vi följer med i tiden och vågar utmana de befintliga strukturerna. Individualisering, valfrihet och ett allt större utbud av fristående skolor har skapat en efterfrågan hos elever som inte tar hänsyn till kommungränser. Genom regionalt samarbete kan vi skapa ett bredare och mer varierat utbud av utbildningar. Genom samarbete skapar vi förutsättningar för en bättre planering som leder till effektivare resursutnyttjande.

Detta är de grundläggande skälen till att allt fler ställer upp bakom målet - alla kommuner, alla program. Inför årets gymnasieval har vi tagit ett stort kliv framåt. Tjugo kommuner har tecknat ett gemensamt samverkansavtal. De övriga sex kommunerna har ett eget avtal på Södertörn. Begränsningen är i huvudsak att samhälls- och naturprogrammen är undantagna från Stockholms och Värmdös sida.

Det är viktigt att komma ihåg att vi genom den nya samverkan har ökat valfriheten och utbudet för tusentals elever. Planeringen inför nästa år med ett förnyat, och förhoppningsvis mer omfattande, avtal är redan igång. En tidplan är fastslagen som ska ge såväl politiker som tjänstemän från länets alla kommuner möjlighet att tycka till, diskutera och förhandla. Utbildningsberedningen är tydlig med målet - att få med alla kommuner, hela vägen. Uppslutningen och engagemanget för detta växer runt om i regionen.