Till fullmäktigesammanträdet i går kväll hade socialdemokraterna hade skrivit en motion om att tvinga friskolorna att ingå i kommunens kvalitetsredovisning. Den borgerliga majoriteten besvarade motionen med motiveringen att tvång inte är nödvändigt eftersom de fristående skolorna ändå är med på frivillig basis. Börjar vi vifta med pekpinnar finns risken att det goda samarbetsklimat vi har blir lidande.

Skolornas redovisningar och kommunens rätt att påverka friskolorna regleras av skollagen och tillsynen sköts av Skolverket. Därför kan vi som stad inte kräva vad som helst av friskolorna. Vår linje, att samarbeta, anser vi därför vara mer fruktbar. Att alla skolor ska granskas och kunna jämföras är den största utmaningen barn- och utbildningsnämnden arbetar med. Det är just detta den socialdemokratiska motionären efterlyste.

Utifrån detta kan man tro att debatten borde bli ganska kort. Så blev det inte. Barn- och utbildningsnämndens vice ordförande Lars Granath (fp) och jag inledde med att diplomatiskt framföra att intentionerna i motionen är goda, att vi vill uppnå samma sak och att vi når bättre resultat utan tvång. Detta föranledde, märkligt nog, ett flertal socialdemokrater att med högljudda röster påstå att vi inte tycker att det är viktigt med kvalitetsgranskning.

Hur för man en konstruktiv diskussion med någon som inte lyssnar? Det är som att försöka besvara den klassiska frågan "har du slutat slå din fru?". Konsekvensen av socialdemokraternas agerande kan bli att majoriteten helt enkelt struntar i att föra en diskussion i fullmäktige. När de upplever att vi gör så muttrar de också, men då sparar vi åtminstone tid.