Skrivet den 23 september 2008

---

Den första av två resor i Azerbajdzjan gick till Sheki, som ligger i landets nordvästra hörn. Vår utgångspunkt, huvudstaden Baku, ligger längst i öster. Sheki är en liten stad nära gränsen till såväl Ryssland som Georgien. Längs de 30 milen såg vi öken, öken och åter öken. Med jämna mellanrum fick vi tvärbromsa för en flock får, getter, kor eller åsnor. Därefter kom bergen. Sheki ligger högt i en dal mellan gröna vackra berg. Efter avgaserna i Baku och åtskilliga mil ökensand var den friska bergsluften underbar.

De 30 milen tog sju timmar att avklara vilket säger en del om landets vägstandard. Ibland finns det asfalt - ibland kör man på något som närmast kan liknas vid en åker. En av våra bilarna gav upp på vägen vilket försenade oss en stund.

I Azerbajdzjan är Ryssland inte precis ett land man gillar. Vem kan klandra dem? En del kulturella drag finns dock kvar sedan sovjettiden. Vodka är ett måste till varje måltid och ett nej accepteras inte. Det gäller att smutta försiktigt för glaset fylls på hela tiden.

I Sheki höll vi våra seminarier för ett fyrtiotal glada azerier. Först hälsade NIPA:s lokala partiledare, Abdulfas Bagirov, deltagarna och oss välkomna. Därefter talade partiets generalsekreterare Fuad Muxtarov om vikten av utbildning inom partiet. Det första seminariepasset handlade om förhandlingsteknik. Det hölls av en av NIPA:s experter, Rasad Bayramov.

Därefter var det min tur att tala om alliansarbetet i Sverige. Sista seminariepasset höll Veiko Lukmann som är politisk rådgivare åt Estlands förra premiärminister Mart Laar. Eftersom Azerbajdzjan och Estland båda varit delar av Sovjet var Veikos anförande mycket intressant och givande.

Dagen efter var det återfärd till Baku. Ytterligare sju timmar. Att läsa på vägen var lönlöst eftersom bilen skumpade hysteriskt. Tack och lov hade jag min MP3-spelare laddad.