När man sysslar med politik på heltid får man en viss vana att läsa. Det är en ansenlig mängd handlingar som landar på bordet. Ibland är språket som används väl byråkratiskt. Nu har jag dock fått lite perspektiv på tillvaron. Det finns en annan yrkeskategori som har det värre - psykologer. Min svägerska, som läser till psykolog i Umeå, är på besök några dagar. Jag roade mig med att skumma igenom hennes medhavda studentlitteratur. Just nu läser hon Kunskapens sociologi av Peter L Berger och Thomas Luckmann. Efter följande stycke kände jag mig som en analfabet:

"Legitimeringen som process beskrivs bäst som en andra ordningens objektivering av betydelsen. Legitimering producerar nya betydelser som tjänar att integrera de betydelser som redan är förknippade med disparata institutionella processer. Legitimeringens funktion är att göra de objektiveringar av första ordningen som institutionaliserats objektivt tillgängliga och subjektivt plausibla."

Min spontana reaktion är - VA?!? Denna bok måste vara något av det mest bisarra jag sett. Roat vänder jag boken och läser följande på baksidan:

"Författarna lägger systematiskt och lättillgängligt fram en redogörelse för kunskapens roll i samhället."

Förläggarens syn på vad som är lättillgängligt har vissa begränsningar. Själv lägger jag boken åt sidan, ler imponerat åt min svägerska och kastar mig över de kommunala handlingarna. Efter denna erfarenhet känns det som att läsa en serietidning.