Till kommunfummäktiges sammanträde den 29 september fick jag en interpellation från Johanna Graf (s).

Interpellationen utgår från regeringens reform att föräldrar som är hemma på grund av sjukt barn hädanefter måste få ett intyg om barnets frånvaro. Detta är ett sätt att motverka fusk och att systemet missbrukas. Interpellanten ställde förljande frågor till mig som ordförande i barn- och utbildningsnämnden:

1.      Hur mycket resurser måste tillföras för att inte de nya arbetsuppgifterna som åläggs skolor och förskolor med flera ska inverka negativt på verksamheten?

2.      Kommer majoriteten att skjuta till mer resurser så att de nya arbetsuppgifterna inte inverkar negativt på den pedagogiska verksamheten?

Svar

Interpellanten ger uttryck för att hon delar den borgerliga inställningen till hur man ska förhålla sig till fusk och missbruk av offentlig service. Det är mycket bra. Mindre bra är den skepsis som hon uttrycker när vi går från ord till handling.

För att få tillfällig föräldrapenning vid vård av barn måste man, från den 1 juli 2008, lämna in ett intyg om barns frånvaro. Rent praktiskt innebär det att när föräldern begär ersättning från Försäkringskassan skickas automatiskt en blankett. Denna tar man med till skolan eller förskolan för underskrift.

Att den personal som har ansvar för barnen också är de som intygar deras frånvaro är fullt logiskt. För personalen innebär den nya reformen att de skriver under ett papper som föräldrarna har med sig. Barnens närvaro finns väl dokumenterad.

Svar på fråga 1
Förvaltningen har frågat ansvarig personal för ett par skolor och nästan alla förskoleområden om de ser intygen som en betungande arbetsuppgift. Det anser ingen att det är.

Svar på fråga 2
Nej. Arbetsuppgifterna påverkar inte verksamheten negativt.

Regeringen har under sina två första år fokuserat hårt på att sänka skatten för de som arbetar, med särskilt fokus på låg- och medelinkomsttagare. Den som har fördelen att bo i Solna kan därför räkna hem skattesänkningar på statlig, landsting- och kommunal nivå. Sammantaget blir det en rejäl slant som medborgarna får behålla. Det har definitivt blivit mer lönsamt att arbeta.

I senaste numret av TCO-tidningen hyllar TCO:s ordförande Sture Nordh höjningen av grundavdraget som genomförs till årsskiftet. Ändringen av grundavdraget innebär att brytpunkten för att betala statlig skatt höjs från 28 400 kronor till 31 700 kronor. Nordhs kommentar är: "Nu kan fler av våra medlemmar ta ett karriärsteg utan att genast drabbas av högre skatt".

Saco:s ordförande Anna Ekström instämmer och säger att det är "Jättebra att färre ska betala statlig inkomstskatt". Hon påpekar dock att det inte räcker: "Det är viktigt att avskaffa värnskatten". Även LO ställer upp bakom skattesänkningen. Chefekonom Dan Andersson påtalar dock att reformen utgår från individernas löneutfall och inte behov (?).

Debatten i Sverige har förändrats radikalt på några få år. Allt fler anser att sänkta skatter är viktigt för människors möjlighet att få vardagen att gå ihop. Sänkta skatter leder till att fler arbetar vilket är receptet för ökat välstånd. Huvudrubriken i TCO-tidningen "167 000 slipper statlig skatt" bekräftar att vi är på rätt väg.

"Den borgerliga regeringen strör pengar över de redan välbeställda".
Ursäkta?!? Hur kan en skattelättnad vara att strö pengar. Tror (s) att alla pengar i grunden är statens?

"Jag är övertygad om att de som köper hemtjänster har råd att betala det fulla priset".
De med lägre inkomster har nu också råd. I (s) Sverige är det bara höginkomsttagarna.

Som det nu är betalar alla inkomsttagare deras städning via sin skatt.
Är det sådan begränsad visdom som ligger till grund för (s) fördelningspolitik?

Jag är stolt över att regeringen infört skattelättnader för hushållsnära tjänster. Nu hoppas jag bara att begreppet hushållsnära kan vidgas ytterligare.

I Sverige är det lag på att alla som innehar en TV-mottagare ska betala TV-avgift till Radiotjänst i Kiruna. Intäkterna går till att finansiera Sveriges Television och Sveriges Radio. Syftet med dessa medier ska vara att tillgodose medborgarnas behov av public service. Enligt lagen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte betalar sin avgift dömas till böter.

Public service eller i allmänhetens tjänst är ett vagt begrepp. Den politiska idén är att opartisk och mångsidig information ska finnas tillgänglig. Detta är en logik som inte stämmer. För det första existerar inte opartiskhet. Den som tror att Aktuellt och Rapport är mer opartiska än TV4 Nyheterna eller någon annan nyhetsförmedlare misstar sig grovt. Hur trovärdig en nyhetskälla är avgörs av konsumenterna och av andra medier.

Även argumentet om mångsidighet faller platt. Aldrig tidigare har så många människor haft möjlighet att skapa, förmedla, konsumera och värdera så mycket information som nu. Utbudet är enormt, och det växer lavinartat. Dessutom innebär konkurrensen från SVT och SR att andra producenter av public service (som inte finansieras via lag) inte kan bära sig. Betyder detta att jag inte vill ha skattefinansierad public service? Nej - men jag har en helt annan definition av begreppet.

För mig är public service att samhället säkerställer att information finns tillgänglig även till dem som har någon begränsning. Det kan handla om nyheter på en minoritets språk, på teckenspråk eller liknande. Det innebär inte att program måste produceras av ett statligt bolag eller att de måste sändas i en statlig kanal. Det går utmärkt att köpa program och betala en fri kanal för att få sända. Dessutom ska bara sådant som inte bär sig själv finansieras av skattebetalarna.

Oavsett om det är min eller den rådande definitionen av public service som gäller är dagens TV-avgift orättvis. Att bara de som innehar en TV-mottagare ska betala för en allmän samhällstjänst är fel. Det är som om bara de som har barn i skolan ska betala skatt till utbildning. Därför är förslaget från Bengt Dennis, Christina Jutterström och Anders Lindström, som de skriver om på DN-debatt idag, ett steg i rätt riktning.

I Dagens Nyheter kan man idag läsa om upprörda villaägare som tvingas betala till vägbyggen. Detta sker i ett antal svenska kommuner. Deras synpunkter är rimliga utifrån synsättet att vägar är en allmän nyttighet som bekostas via skatten. En skatt de redan har betalt.

Alla vägar är dock inte i första hand allmännyttiga. En viktig politisk utgångspunkt för mig är att den som använder något också är den som tar kostnaden. Därför är det rimligt att lokala gator, som främst finns till för dem som bor eller verkar i området, också finansieras av dessa. Men - och detta är ett viktigt men - då ska inte kostnaden för vägarna redan ha betalts via skatten.

Denna fråga är naturligtvis inte helt enkel. Att en Europaväg finansieras via staten är glasklart. Det är en nationell angelägenhet. Att en huvudled finansieras via kommunen är lika självklart. Det finns dock ett antal vägar som blir en fråga om bedömning. Det finns dock en klok lösning.

En skatt eller avgift ska vara tydligt motiverad. Det har inte fastighetsskatten varit tidigare. Den hade ingen koppling till fastigheten efter att den var betald. Den inkomst staten fick användes inte till att ge fastighetsägaren en motsvarande service. En sådan skatt är principiellt felaktig.

Nu har regeringen ersatt fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift. Det är ett steg i rätt riktning. Ännu är det dock staten som bestämmer över avgiftens storlek. Det bör ändras med tiden. Det rimliga vore att denna intäkt öronmärks för lokala vägar och annan infrastruktur som har koppling till fastigheterna. Avgiften ska inte vara högre än dessa kommunala kostnader. På detta sätt finansieras den typ av vägar som villaägarna i Dagens Nyheter inte vill betala. Därmed betalar de vägen en gång, och inte som idag, två gånger.

Trycket på årets Almedalsvecka blir av naturliga skäl inte så högt som det är närmare ett val. Det innebär inte att Visby inte sprudlar av politiska aktiviteter. Idag har tempot ökat markant. De pittoreska gatorna och torgen är fyllda av människor. Jag lyckades dock hitta en politisk smygare som få kan ha märkt av.

En bit utanför ringmurens östra port hörde jag en välbekant och högtalarförstärkt röst på avstånd. Nyfiken som man är smög jag mig närmare. Där stod hon. Kvinnornas kvinna Gudrun Schyman hade hittat den enda platsen i centrala Visby som inte myllrade av folk. Alternativt väljer helt enkelt människor en annan väg när de hör vem som talar. Fi hade ordnat ett torgmöte som lockade få och imponerade färre.

Talet innehöll inga nyheter. Det gjorde inte deras kampanjmaterial heller. Skälet till att Fi i princip utraderats från den politiska kartan anses av dem själva inte vara deras eget ansvar. De skriver att: "motreaktionen mot feminismen tagit sig tydliga uttryck i demonisering, förlöjligande och osynliggörande". Jag kanske inte följer samhällsutvecklingen tillräckligt noga, men jag har inte märkt av den tydliga demoniseringen.

Fi:s tillkortakommanden kanske helt enkelt har att göra med att deras politik är klart vänstervriden och selektiv. Det är ingen smart politisk strategi att påstå att halva befolkningen är maktgalna våldsverkare som förtrycker den andra halvan. I deras folder redovisas ett fullständigt verklighetsfrånvänt förslag. Det ska inrättas en jämställdhetsfond som finansieras solidariskt av staten och arbetsgivarna. Fondens medel ska användas för att höja kvinnors löner. Man tar sig för pannan.

Jag är inte feminist - jag är humanist. Alla människor ska ha samma frihet och samma ansvar oavsett om de är kvinnor eller män. Jag är glad att Fi:s politik inte attraherar människor. Kanske blir jag den enda i medie- och bloggvärlden som noterade deras närvaro i Visby.

För tredje året i rad är jag på plats på Gotland under Almedalsveckan. Under en sommarvecka varje år samlas i princip alla politiska partier och intresseorganisationer. Varje kväll håller en partiledare (oftast) ett anförande i Almedalen. Under dagarna anordnas seminarier och kampanjaktiviteter i stort sett var du än befinner dig, så länge du är innanför Visbys vackra ringmur.

Folkpartiet inledde veckan igår med att bland annat kräva sänkt bolagsskatt. Inget dumt förslag alls. Då ökar Sveriges konkurrenskraft. Mona Sahlins kommentar var lika förutsägbar som ytlig: "Varför talar de inte om barnen och de gamla?". Ser vi till att landets näringsliv mår bra och att många investeringar sker i Sverige skapas nya jobb och tillväxt. Därmed ökar människors eget handlingsutrymme. Dessutom ökar skatteintäkterna vilket skapar handlingsutrymme. Är den ekvationen verkligen så svår att förstå?

Under veckan kommer utspelen från partierna att stå som spön i backen. Imorgon är det socialdemokraternas tur att stå i rampljuset. Det ska bli spännande att höra om det finns några idéer om hur man stimulerar de välståndsskapande krafterna i samhället. Några idéer om hur människor kan växa av egen kraft. Det duger inte att dela in människor i olika tycka-synd-om-grupper för att sedan bara erbjuda bidrag.

Det är nu fyrtio år sedan sommartraditionen i Almedalen startades. Den 11 juli är det moderaternas dag. Då kommer Fredrik Reinfeldt att rocka loss ordentligt, hoppas jag.

Hysteriskt rolig satir av Mattias Svensson och Fredrik Westlund. Med denna film vädjar de till alla liberala riksdagsledamöter att rösta nej till FRA-lagen.

Klicka på bilden för att se filmen.







 

Varje människas rätt till integritet och skydd mot övergrepp är grundbultar i ett civiliserat samhälle. Därför reagerar jag med ryggmärgen över regeringens förslag om att utöka Försvarets radioanstalts (FRA) möjligheter att övervaka internet. Den skepsis jag känner delas av många. Det i sig är dock inget argument. Det är viktigt att sätta sig in i frågan, att försöka förstå förespråkarna och därefter ta ställning. Det har jag gjort och min slutsats är tveklöst - skrota förslaget nu! På onsdag ska riksdagen rösta om förslaget.

Min första anhalt i försöket att förstå var propositionen:
Försvarsunderrättelseverksamhet får endast avse utländska förhållanden (§1).

   Är inte hot som uppstår inom landet lika allvarliga? Är människors integritet inte lika vikig om de lever i ett annat land? Hur kan man garantera på förhand att informationen man fiskar upp avser utländska förhållanden? Det kan man självklart inte. All information som granskas, som inte innehåller det man enligt propositionen eftersöker, är kränkande övergrepp på enskilda människor.

Myndigheter får etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer (§2).
   Det finns därmed ingen garanti att informationen stannar hos svenska myndigheter. Staten ska alltså inte bara snoka i människors liv utan även skvallra om det till andra.

Min andra anhalt var Försvarets radioanstalt:
Under "Nyheter" på FRA:s hemsida ligger ett uttalande som slår fast att FRA inte kommenterar lagförslaget innan voteringen i riksdagen. Det är både smakfullt och önskvärt. Dock bryter de mot detta på samma sida. Strax intill nyheterna ligger en text som bemöter DN:s ledare i frågan.

I DN:s ledare kan man läsa att den föreslagna signalspaningen "ger Försvarsmakten rätt att utifrån ett knippe hemliga sökkriterier välja ut, granska och lagra e-post, sms och annan kabelburen kommunikation mellan vanliga svenskar som inte är misstänkta för något brott".

FRA:s kommentar är att "Detta är helt fel. Man måste skilja på Försvarsmakten och FRA". Förvisso är detta korrekt. Nu byggde DN:s kritik knappast på vilken statlig myndighet som begår övergreppen. Huvudbudskapet i citatet från DN ovan bemöts inte med en stavelse.

Som en sann liberal anser jag att varje människa har rätt till liv, frihet och egendom. Statens främsta uppgift är att garantera dessa rättigheter. Det innebär ibland att staten själv måste kränka människor. Med denna vetskap inser jag att man ibland måste fatta svåra beslut där litet ont kan göra mycket gott. Efter att ha granskat motiven till den nya lagen "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet" ser jag lite gott men mycket ont. Därför hoppas jag att en majoritet av riksdagsledamöterna på onsdag röstar mot förslaget.

Mer information om varför lagen bör stoppas hittar du på moderata ungdomsförbundets sida.

Tidningen Fokus rankar årligen Sveriges kommuner efter var det är bäst att bo. 30 olika kategorier ligger till grund för undersökningen, alltifrån jämställdhet och miljö till företagande och arbetslöshet.

Av de 15 bästa kommunerna har 13 borgerlig majoritet. Av dessa har tolv moderat ordförande i kommunstyrelsen. Solna är enligt undersökningen den elfte bästa kommunen i landet att leva i.

Av de 15 sämsta kommunerna styrs 13 av socialdemokraterna. Det är knappast en tillfällighet.




 

Skattebetalarnas förening har studerat vad som hänt i svenska folkets plånböcker de senaste åren. En genomsnittlig grundskollärare har haft en löneökningseffekt på 1 059 kronor och en skattesänkningseffekt på 1 221 kronor. Motsvarande siffror för en sjuksköterska är 791 respektive 1 284 kronor. Köpkraften har därmed påverkats mer av skattesänkningarna än av löneökningarna. Eftersom siffrorna är nationella är effekten ännu större i Solna eftersom vi sänker den redan låga kommunalskatten.

Läs gärna rapporten "Löneutvecklingen och skatterna" från Skattebetalarnas förening.