Skrivet den 25 september 2008

---

Den andra resan i Azerbajdzjan gick till Lyankaran.  Även denna resa omfattade åtskilliga mil genom öken. Lyankaran ligger rakt söderut ett par mil innan gränsen till Iran. Resan gick längs med Kaspiska havet där oljeplattformarna ligger tätt.

Klimatet i de södra delarna skiljer sig markant. Luftfuktigheten är mycket hög och landskapet är nästan regnskogsliknande. Vi genomförde seminarierna som planerat och fick träffa ett antal nya glada azerer.

På kvällen hade vi en middag där varje klunk vodka skulle hedras med ett tal. En av azererna talade mycket väl om Sverige och tackade för att vi delat med oss av våra erfarenheter. Han sa att vi var hjältar i hans ögon.

Mitt tal handlade om vilka de verkliga hjältarna är. Sverige har inte varit i krig på 250 år. Det är fantastiskt bra och det är det enskilt största skälet till vår goda utveckling. Jag är stolt över att vara svensk och jag älskar mitt land.

Det finns dock en baksida som är mindre vacker. När nazisterna ockuperade våra grannar Danmark och Norge var vi neutrala. När kommunisterna ockuperade våra grannar, de baltiska staterna, var vi neutrala.

De människor som agerar för mänskliga rättigheter och demokrati trots att de lever i en diktatur är de sanna hjältarna.


Bilderna: Oljeborrtorn i Kaspiska havet, oljeborrtorn i öknen, regnskog, vårt hus, vedeldad varmvattenberedare, seminariet, middagen och en tupplur.