Oftast är det politiker på vänsterkanten som har svårt att hålla fingrarna borta från angelägenheter som borde vara individens eller familjens. I dagens DN träder dock ett par detaljpetare fram från högerkanten. Kristdemokraternas förra partiledare Alf Svensson och riksdagsledamoten Mikael Oscarsson skriver på debattsidan om vad de anser vara brist på familjepolitik.

Deras problemformulering och slutsatser skiljer sig inte från dem man brukar höra från vänsterkanten. För det första tar man sin utgångspunkt i opinionen. En överväldigande majoritet av svenska folket anser att barn ska växa upp med sin mamma och sin pappa. Vem är förvånad? Detta använder de båda herrarna som hävstång för att lyfta fram en detaljpetande inställning och tokiga förslag.

För det andra är budskapet i artikeln inte främst det skrivna ordet utan det man kan läsa mellan raderna. Man behöver inte vara professor för att förstå att deras udd är riktad mot familjer som inte består av mamma-pappa. Då detta inte står skrivet finns det anledning att vara på sin vakt. De använder sig av dunkla formuleringar som "två biologiska föräldrar".

För det tredje använder sig skribenterna av självklara klyschor som argument för sina förslag. Vad sägs om "pengar garanterar inte lycka" eller "barn har rätt till sin naturliga närmiljö"? För det fjärde gör skribenterna sin egen uppfattning om vad en familj är till lag för alla. Något resonemang eller någon analys om var gränsen mellan individen och politiken går saknas fullständigt.

För det femte är deras konkreta förslag både dåliga och verkningslösa. Alla beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas. Detta ska läggas till högen av konsekvensbeskrivningar som andra politiker vill se, barnperspektiv, miljöhänsyn, jämställdhet, integration, tillväxt, arbetsmarknad, tillgänglighet, demokrati etc. Allas hjärtefrågor ska belysas vilket är ett bra sätt att skapa en handlingsförlamad regering och en enorm byråkrati.

Det andra förslaget är att en handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Vad innebär det? Herrarna Svenssons och Oscarssons definition av familj är enligt mig mycket snäv. Ska alla familjer stärkas eller bara de som passar in i deras mall? Hur ska staten stärka äktenskapen? Är tanken att det ska bli svårare att gå skilda vägar? Är det ett problem att många väljer att leva tillsammans utan att gifta sig?

Liberalismen är en vacker ideologi. Det är den enda ismen som ger utrymmer för alla andra ismer att finnas till efter människors egna val. Alla andra ideologier har som grundidé att styra människor i en viss riktning. Jag har inga problem med Svenssons och Oscarssons vurmande för familjen. Jag delar uppfattningen att en stabil familj är oerhört viktig för barnen. Däremot vet jag var gränsen går mellan mina egna personliga ställningstaganden och vad jag är beredd att använda min politiska makt till. Det är lika fel att göra politik av frågor som borde ligga hos den enskilde oavsett om man gör det från höger eller vänster.

Igår, fredagen den 25 april 2008, föddes vår andra dotter. Hon är helt perfekt. En halv meter kort och knappt 3,5 kilo lätt. Det är en helt obeskrivlig känsla att hålla sitt barn första gången. Tänk att den där bulan på magen innehöll en så vacker liten människa. Personalen på Karolinskas förlossning är helt fantastiska. Utöver all medicinsk kunskap är varenda en otroligt varma och underbara människor. De har nog världens bästa jobb - att få vara delaktiga när barn kommer till. Det kanske är därför de har så trygg utstrålning.

Natten spenderade vi på BB och i morse gjordes en läkarundersökning av bebisen. Allt var bra med henne. Efter att jag hämtat vår äldre dotter och svägerskan åkte vi till leksaksaffären i Solna centrum så att en present till bebisen kunde införskaffas. Därefter var det dags för systrarna att mötas för första gången. Det gick över förväntan. Den ena sov gott medan den andra hoppade jämfota av förtjusning.

Nu är vi åter hemma och barnen sover middag. De var helt slut efter att vi haft en festlig lunch med våfflor. Vår första dotter är bara drygt två år. När vi nu ser henne bredvid den nyfödda inser vi hur stor hon blivit. Tiden går fort så det gäller att njuta varje dag. Min fru och jag är trötta men lyckliga. Efter detta inlägg får det bli en tupplur på soffan.

Goda baskunskaper är avgörande för resultaten av all annan undervisning. Dessvärre lämnar tusentals ungdomar varje år grundskolan utan fullständiga betyg. Faktum är att var fjärde elev inte har tillräckliga kunskaper. Läskunnigheten sjunker i mellanstadiet och andelen behöriga till gymnasiet är den lägsta på tio år. Detta är arvet efter ett långt socialdemokratiskt styre i Sverige.

Skolan styrs först och främst av staten genom skollagen. Tillsynen utövas av Skolverket. Det betyder inte att kommunen, som finansierar skolan, står maktlös. Generellt sett är resultaten i borgerliga kommuner väsentligt bättre. I Solna har vi prioriterat skolan under många år. Därför är resurserna till Solnas skolor goda. Elevernas resultat måste dock förbättras. Den enskilt viktigaste åtgärden är att tidigt och ofta mäta varje elevs resultat för att kunna ge de bästa förutsättningar för lärande.

Den förra röda regeringen motarbetade alla initiativ som gick ut på att mäta kunskap. För några år sedan ansökte Solna om att få bli försökskommun med tidigare betyg. Det blev tvärnobben. Istället gav vi alla föräldrar rätt att få skriftliga omdömen varje termin. Dessa får dock inte likna betyg - då bryter vi mot lagen. Nu har vi en ny regering som jobbar med oss, inte mot oss. Redan har ett antal initiativ tagits som efterhand kommer att stötta vårt lokala arbete.

I vårpropositionen lanserar regeringen en omfattande läsa-skriva-räkna-satsning på 900 miljoner kronor. Syftet är att stimulera kommuner och skolor att stärka arbetet med elevernas basfärdigheter, framför allt i lågstadiet. De extra resurserna kan exempelvis gå till speciallärare, sommarskola och utökad undervisningstid. Detta är bara en åtgärd av många som nu vidtas för att öka elevernas kunskap. Nu har vi en regering som vågar se verkligheten som den ser ut. Först då kan man göra satsningar som ger verkningsfulla resultat.

Är den nuvarande regeringen odemokratisk?

- Ja, de står för en politik som definitivt minskar demokratins omfattning och det blir mindre möjligt att styra genom demokratiska medel och mer möjligt att styra med den makt som ägandet ger till exempel.

Men menar du att, för att de har en annan politik än vad ni har så är de odemokratiska?

- Ja, men skulle man inte kunna diskutera de demokratiska följderna av att man faktiskt gör sig av med det gemensamma ägandet och inte inser att ägande ger makt då tror jag att man är ute på farliga vägar.

Lars Ohly är fortfarande en kallhamrad kommunist. Hans resonemang ligger helt i linje med de idéer som låg till grund för Sovjet. Där påstod man också att man hade demokrati. Att bara ett parti var tillåtet gjorde att de vann jordskredssegrar i valen. Vad kul för Mona Sahlin att ha sådana kamrater!

Idag har jag spenderat några timmar på min dotters förskola. Alla föräldrar var inbjudna till en fixardag. Det var en tjugotal som valde att njuta av det vackra vädret med en kratta, hammare eller pensel i handen. Vi föräldrar hade med oss fika, verktyg och diverse material. Förskolechefen Susanne hade fått en färgaffär att sponsra oss med färgburkar. Efter tre timmar var förskolans gård riktigt vårfin. Utöver att våra barn har fått en trevligare förskola har vi föräldrar också fått en mycket trevlig förmiddag tillsammans.

               

10. "En kompromiss är konsten att dela en kaka så att alla tror de
      har fått den största biten"
      Winston Churchill

9. "Jag är intresserad av framtiden, därför att jag kommer att
     tillbringa resten av mitt liv där"
     Kettering

8. "Du kan aldrig hindra olyckskorparna från att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga
     bo i ditt hår"
     Kinesiskt ordspråk

7. "Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder"
     Abraham Lincoln

6. "Om man tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa livet stående på ett ben"
     Kinesiskt ordspråk

5. "För att komma till källan måste man simma mot strömmen"
     Stanislaw Jerzy Lec

4. "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka"
     Albert Einstein

Kommungränser är inget annat än byråkratiska gränssnitt som uppkommit för att göra den lokala demokratin möjlig. Gränserna i sig har inget egenvärde. Gymnasieskolan är ett exempel på en kommunal fråga där kommungränserna allt mer motverkar syftet och istället blir hinder. Detta är extra tydligt i Stockholmsregionen där gränserna ofta går rakt igenom bostadsområden.

Vårt gemensamma ansvar är att ge medborgarna bästa möjliga service. Det klarar vi bara om vi följer med i tiden och vågar utmana de befintliga strukturerna. Individualisering, valfrihet och ett allt större utbud av fristående skolor har skapat en efterfrågan hos elever som inte tar hänsyn till kommungränser. Genom regionalt samarbete kan vi skapa ett bredare och mer varierat utbud av utbildningar. Genom samarbete skapar vi förutsättningar för en bättre planering som leder till effektivare resursutnyttjande.

Detta är de grundläggande skälen till att allt fler ställer upp bakom målet - alla kommuner, alla program. Inför årets gymnasieval har vi tagit ett stort kliv framåt. Tjugo kommuner har tecknat ett gemensamt samverkansavtal. De övriga sex kommunerna har ett eget avtal på Södertörn. Begränsningen är i huvudsak att samhälls- och naturprogrammen är undantagna från Stockholms och Värmdös sida.

Det är viktigt att komma ihåg att vi genom den nya samverkan har ökat valfriheten och utbudet för tusentals elever. Planeringen inför nästa år med ett förnyat, och förhoppningsvis mer omfattande, avtal är redan igång. En tidplan är fastslagen som ska ge såväl politiker som tjänstemän från länets alla kommuner möjlighet att tycka till, diskutera och förhandla. Utbildningsberedningen är tydlig med målet - att få med alla kommuner, hela vägen. Uppslutningen och engagemanget för detta växer runt om i regionen.

I mitten av nittiotalet satte dåvarande borgmästaren i Solna, Anders Gustâv (m), målet att Solna skulle bli företagsvänligast i Sverige. Redan efter några få år intog Solna topplaceringar i olika rankningar som mäter näringslivets villkor. Vid ett flertal tillfällen under de senaste åren har Solna fått utmärkelsen mest företagsvänlig i Sverige. Staden har också blivit årets tillväxtkommun.

Effekterna av dessa framgångar är fantastiska på många sätt. Att Solna har landets högsta tillväxt leder självklart till att många spännande idéer och projekt föds här. Utan tillväxten hade vi inte sett samma utveckling med den nya nationalarenan, Mall of Scandinavia, nytt universitetssjukhus eller ett stort antal andra satsningar. Det finns ett antal andra konsekvenser av företagsvänligheten som ännu mer direkt påverkar solnabornas liv och stadens möjligheter att erbjuda verksamhet med hög kvalitet.

Enligt den senaste arbetsmarknadsstatistiken var 637 Solnabor mellan 16 - 64 år inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Det motsvarar en öppen arbetslöshet på 1,5 procent. Ytterligare 1,2 procent av Solnaborna deltog i program med aktivitetsstöd vilket ger en total arbetslöshet på 2,7 procent. Motsvarande siffra för Stockholms län är 3,5 procent och i landet som helhet 5,2 procent. Om Solna haft samma andel arbetslösa som landet i snitt skulle ytterligare 1 550 solnabor sakna egen försörjning.

En tydlig konsekvens av vår politik är alltså att väldigt många människor har fått en trygg livssituation. De är inte utlämnade till bidragssystem utan har makt över sina egna liv. Detta har självklart även stor påverkan på stadens ekonomi. Om dessa 1 550 personer har en månadslön som motsvarar Solnas snitt innebär det att Solna får in cirka 70 miljoner kronor i primärkommunal skatt. Därutöver kommer landstings- och statlig skatt. Om dessa människor istället varit arbetslösa hade intäkten förbytts till en hög utgift.

Det finns de som inte förstår hur Solna kan ha landets lägsta skatt och ändå ha råd att satsa på skolan och äldreomsorgen. Att ständigt jobba med företagsvänlighet och tillväxt är en viktig byggsten. Det är denna framgångsrika politik som alliansregeringen nu gör nationell.

Idag bjöd Kommunförbundet i Stockholms län (KSL) och Skolporten in till ett seminarium där regeringens utredare Anita Ferm presenterade förslaget till en reformerad gymnasieskola - Framtidsvägen. I egenskap av ordförande i KSL:s utbildningsberedning inledde och avslutade jag seminariet. Åsö gymnasiums aula var fylld till bredden av politiker, tjänstemän och personer som arbetar inom skolan.

Gymnasieutredningens uppdrag har omfattat i stort sett alla frågor i gymnasieskolan. Huvuduppgiften har varit att föreslå en ny struktur för gymnasieskolan. Yrkesutbildningen har haft en särskild tyngd i utredningen. Förslagen ska leda till en högre kvalitet i såväl yrkesutbildning som studieförberedande utbildning. Utredningen föreslår att det inrättas 19 nationella program i gymnasieskolan, varav 14 yrkesprogram och 5 högskoleförberedande.

Yrkesprogrammen ska leda till anställningsbarhet och erbjudas som antingen skolförlagd utbildning eller lärlingsutbildning. Åtta gemensamma ämnen föreslås för samtliga program: svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik, historia, religionskunskap, samhällskunskap, naturkunskap samt idrott och hälsa. Vidare föreslås att en gymnasieutbildning ska leda fram till en yrkesförberedande examen eller högskoleförberedande examen. Dagens individuella program föreslås ersättas av ett preparandår, individuellt alternativ och en programintroduktion.

Generellt sett är slutsatserna i utredningen mycket bra. Det handlar om att grundskolan ska göra sitt jobb så att gymnasieskolan kan hålla en högre nivå. Idag tvingas gymnasieskolan lägga allt för mycket energi på det grundskolan borde ha löst. Elevernas rätt till en utmanande utbildning med hög kvalitet stärks. Samarbetet med näringsliv och universitet formaliseras så att gymnasieskolan inte blir statisk utan följer med i samhällsutvecklingen.

Barn- och utbildningsnämnden, förvaltningen, rektorer och förskolechefer samlades igår. Syftet med övningen var att diskutera vad som krävs för att Solnas skolor ska hålla toppklass. Många kloka frågeställningar kom upp. En samlad slutsats är att varje elev måste bli sedd för att vi ska lyckas. Skolan måste ge alla elever tillräcklig stimulans. Även de som är riktigt duktiga och begåvade har särskilda behov.

En annan slutsats är att skolans resurser måste användas på ett mer målmedvetet sätt. Med resurser menar jag inte bara pengar. Tid är också en viktig resurs. Rektorerna måste ha en organisation som gör att de kan vara pedagogiska ledare. Idag sitter rektorer med allt för mycket administration. En annan viktig resurs är föräldrarna. Att göra föräldrarna mer delaktiga i elevernas lärande är en viktig framgångsfaktor.

Solna har mycket goda förutsättningar att skapa Sveriges bästa skola. Det finns en gemensam verklighetsuppfattning som genomsyrar alla nivåer. Alla vet var vi står. Solnas skolor har jämförelsevis goda ekonomiska förutsättningar. Däremot speglas inte detta i resultaten. Därför bör vi rimligen ha bra möjligheter att öka produktiviteten. Majoriteten i Solna har kraften att fatta beslut, även i svåra lägen. Politisk feghet är därmed inget hinder här. Det är det i allt för många andra kommuner.

Stadens starka ekonomiska situation medger att ytterligare satsningar kan göras. Dessa måste dock vara motiverade och ske efter att vi säkerställt att nuvarande resurser används på ett målmedvetet sätt. Det pågår redan ett antal viktiga utvecklingsarbeten som snart kommer att bära frukt. Detta gäller inte minst ett nytt kvalitetsarbete och ett antal satsningar på webblösningar. Sammantaget är som sagt förutsättningarna mycket goda. Utan handling kommer dock inget att hända.

Kunskapsförmedling är skolans viktigaste uppgift. Alla prioriteringar som sker i skolan måste ha detta fokus. Inför varje vägval eller beslut måste man fråga sig: "Leder detta direkt eller indirekt till mer kunskap". Är svaret nej lägger man frågan åt sidan. Uppfostran är föräldrarnas ansvar.

Alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna när de lämnar grundskolan. En förutsättning för att skolan och hemmet ska kunna ge varje elev rätt stöd är att kunskap mäts. Det är först när brister synliggörs som verkningsfullt stöd kan ges.

Därför har den borgerliga majoriteten i Solna gett varje elev rätt att få skriftliga omdömen varje termin. Utformning och omfattning av omdömena kan variera mellan skolorna. Lärare, föräldrar och elever utarbetar gemensamt en modell på varje skola.

Med den nya alliansregeringen kommer det bli tillåtet att ge betyg från årskurs 6, och nationella prov i årskurs 3. Jag anser även att de nationella proven bör vara fler. Dessa är inte bara en bra värdemätare på varje elevs kunskap, de är också värdefulla när olika skolors resultat jämförs. Solna ska vara pådrivande för att de statliga regelverken medger fler och bättre mätverktyg för elevernas kunskap.

Skriftliga betyg får, än så länge, inte ges förrän i årskurs åtta. Detta står i skollagen och gäller alla skolor oavsett de är kommunala eller fristående. Av såväl svenskarna i allmänhet som av eleverna i grundskolan finns det en klar majoritet som vill ha betyg oftare och tidigare. Moderaterna och de övriga borgerliga partierna delar denna uppfattning. Det är självklart ett stöd för eleven att få svart på vitt hur studierna går. Förändringar i betygssystemet är att vänta nu när vi har en alliansregering.

Idag gäller dock förbud att ge betyg före åttan. Detta har Maria Elementarskolan på Södermalm hittat ett sätt att runda. Där ger man betyg redan från tredje klass till de som så önskar. Deras idé är lika enkel som genial. Förbudet gäller skriftliga betyg. Därför ger de inte betygen skriftligt utan muntligt. Det finns ännu ingen socialistisk regel som förbjuder föräldrarna att anteckna den information skolan ger.

En förälder anmälde förra året skolan till Skolverket som dess bättre friade. Nu har samma förälder begärt omprövning. Man kan fundera över vad som driver denna person. Betygen är frivilliga. Det är bara att tacka nej om man av någon outgrundlig anledning inte vill veta hur det går för ens barn i skolan. Denna förälder kämpar alltså för att förhindra andra föräldrar och elever som önskar betyg att få det. Helt sjukt!

Kommunförbundet i Stockholms län (KSL) har genom sin utbildningsberedning, där jag är ordförande, under en längre tid arbetat med att skapa en gemensam vuxenutbildningsregion. Skälen är främst två.

För det första ger vi eleverna ett bredare utbud och större valfrihet. Utbildningsanordnare kan exempelvis starta smalare och mer målgruppsanpassade kurser när elevunderlaget är större. För det andra kommer samordningen att leda till ett effektivare utnyttjande av resurserna. Samtliga 26 kommuner i länet har uttalat sig positiva till förslaget. Därmed kan det bli verklighet redan nästa år.

Förslaget har idag bevakats av  Dagens Nyheter, Radio Stockholm och TV4 Stockholm. Mer information om förslaget om den gemensamma vuxenutbildningsregionen hittar du
här (KSL).

Solnas borgerliga majoritet företräder solnaborna och den politik vi fått väljarnas mandat att föra. Det innebär att vi har ett ansvar att ställa krav på verksamheterna, granska kvalitet och skapa förutsättningar för kontinuerlig utveckling. Kvalitet är något som uppstår i mötet mellan verksamhet och brukare. Vad som uppfattas som kvalitet kan variera mellan olika människor.

Under mandatperioden prioriteras utveckling av kvalitetsuppföljningarna. Det innebär att befintliga uppföljningsmetoder inventeras för att skapa ett mer målmedvetet, effektivt och tillgängligt system. Varje skola eller förskola ska granskas utifrån olika kvalitetskriterier. Främst gäller detta elevernas resultat och kunskaper. Årligen ska också enheterna redovisa mål och åtgärder som ska leda framåt. All denna information ska redovisas öppet och pedagogiskt på Internet och vara vägledande för det fria valet av barnomsorg och skola.

I valrörelsen gjorde moderaterna i Solna ett par valfilmer som publicerades på nätet. I den ena fick jag förmånen att beskriva varför moderaterna är bäst på skolpolitik:

"Skolans uppgift är att ge eleverna kunskap. En förutsättning för det är ordning och arbetsro. Därför måste buset bekämpas så att lärarna kan göra sitt jobb."

Dessa ord är min ledstjärna varje dag. Allt vi gör i barn- och utbildningsnämnden tar sikte på kunskap och ordning i skolan.

Till fullmäktigesammanträdet i går kväll hade socialdemokraterna hade skrivit en motion om att tvinga friskolorna att ingå i kommunens kvalitetsredovisning. Den borgerliga majoriteten besvarade motionen med motiveringen att tvång inte är nödvändigt eftersom de fristående skolorna ändå är med på frivillig basis. Börjar vi vifta med pekpinnar finns risken att det goda samarbetsklimat vi har blir lidande.

Skolornas redovisningar och kommunens rätt att påverka friskolorna regleras av skollagen och tillsynen sköts av Skolverket. Därför kan vi som stad inte kräva vad som helst av friskolorna. Vår linje, att samarbeta, anser vi därför vara mer fruktbar. Att alla skolor ska granskas och kunna jämföras är den största utmaningen barn- och utbildningsnämnden arbetar med. Det är just detta den socialdemokratiska motionären efterlyste.

Utifrån detta kan man tro att debatten borde bli ganska kort. Så blev det inte. Barn- och utbildningsnämndens vice ordförande Lars Granath (fp) och jag inledde med att diplomatiskt framföra att intentionerna i motionen är goda, att vi vill uppnå samma sak och att vi når bättre resultat utan tvång. Detta föranledde, märkligt nog, ett flertal socialdemokrater att med högljudda röster påstå att vi inte tycker att det är viktigt med kvalitetsgranskning.

Hur för man en konstruktiv diskussion med någon som inte lyssnar? Det är som att försöka besvara den klassiska frågan "har du slutat slå din fru?". Konsekvensen av socialdemokraternas agerande kan bli att majoriteten helt enkelt struntar i att föra en diskussion i fullmäktige. När de upplever att vi gör så muttrar de också, men då sparar vi åtminstone tid.

Ett riktigt härligt vårtecken är allsvensk premiärmatch på Råsunda. Hela 26 500 människor hade kommit för att se AIK möta Kalmar FF i den härliga vårsolen. Kanske berodde det på det underbara vädret att både Lars-Erik Salminen och jag spelade på storvinst för AIK. Visst gör solen att man kan bli lite väl optimistisk när man levt i mörker i flera månader.

Matchen slutade 0 - 0 vilket var både rättvist och beskrivande för spelet. Helt enkelt en jämn match utan speciellt många målchanser. Trots detta var det underbart att återigen få sjunga med i AIK-sången. Det märktes att klacken väntat länge på att få hjälpa sitt lag. Norra stå kokade av ett underbart oväsen.

Efter nästan tio år i Solna har jag förlikat mig med att det går att vara både AIK:are och Helsingborgare på samma gång. Det blir bara jobbigt när de två lagen möts inbördes. Några Solna-vänner påstår att det är omöjligt. Kanske för dem, men inte för mig.