Regeringen har föreslagit en ny betygsskala. Utgångspunkten är att det behövs fler steg för att bättre spegla elevens kunskapsnivå. Betygen behöver också knytas hårdare till målen. Förslaget har skickats på remiss till nära hundra olika instanser. Nästan alla stödjer förslaget. Frågan om betyg har länge varit en politiskt laddad fråga. Den breda uppslutningen bland remissinstanserna kan förhoppningsvis leda till att det även blir en bred politisk uppslutning.

Den nya betygsskalan föreslås bli sexgradig med fem betygssteg, A-E, för godkända resultat och ett betygssteg, F, för icke godkänt resultat. Om underlag för bedömning helt saknas på grund av omfattande frånvaro ska betyg inte sättas. Betygsskalan ska vara målrelaterad.

Goda baskunskaper är avgörande för resultaten av all annan undervisning. Dessvärre lämnar tusentals ungdomar varje år grundskolan utan fullständiga betyg. Faktum är att var fjärde elev inte har tillräckliga kunskaper. Läskunnigheten sjunker i mellanstadiet och andelen behöriga till gymnasiet är den lägsta på tio år. Detta är arvet efter ett långt socialdemokratiskt styre i Sverige.

Skolan styrs först och främst av staten genom skollagen. Tillsynen utövas av Skolverket. Det betyder inte att kommunen, som finansierar skolan, står maktlös. Generellt sett är resultaten i borgerliga kommuner väsentligt bättre. I Solna har vi prioriterat skolan under många år. Därför är resurserna till Solnas skolor goda. Elevernas resultat måste dock förbättras. Den enskilt viktigaste åtgärden är att tidigt och ofta mäta varje elevs resultat för att kunna ge de bästa förutsättningar för lärande.

Den förra röda regeringen motarbetade alla initiativ som gick ut på att mäta kunskap. För några år sedan ansökte Solna om att få bli försökskommun med tidigare betyg. Det blev tvärnobben. Istället gav vi alla föräldrar rätt att få skriftliga omdömen varje termin. Dessa får dock inte likna betyg - då bryter vi mot lagen. Nu har vi en ny regering som jobbar med oss, inte mot oss. Redan har ett antal initiativ tagits som efterhand kommer att stötta vårt lokala arbete.

I vårpropositionen lanserar regeringen en omfattande läsa-skriva-räkna-satsning på 900 miljoner kronor. Syftet är att stimulera kommuner och skolor att stärka arbetet med elevernas basfärdigheter, framför allt i lågstadiet. De extra resurserna kan exempelvis gå till speciallärare, sommarskola och utökad undervisningstid. Detta är bara en åtgärd av många som nu vidtas för att öka elevernas kunskap. Nu har vi en regering som vågar se verkligheten som den ser ut. Först då kan man göra satsningar som ger verkningsfulla resultat.

Kommungränser är inget annat än byråkratiska gränssnitt som uppkommit för att göra den lokala demokratin möjlig. Gränserna i sig har inget egenvärde. Gymnasieskolan är ett exempel på en kommunal fråga där kommungränserna allt mer motverkar syftet och istället blir hinder. Detta är extra tydligt i Stockholmsregionen där gränserna ofta går rakt igenom bostadsområden.

Vårt gemensamma ansvar är att ge medborgarna bästa möjliga service. Det klarar vi bara om vi följer med i tiden och vågar utmana de befintliga strukturerna. Individualisering, valfrihet och ett allt större utbud av fristående skolor har skapat en efterfrågan hos elever som inte tar hänsyn till kommungränser. Genom regionalt samarbete kan vi skapa ett bredare och mer varierat utbud av utbildningar. Genom samarbete skapar vi förutsättningar för en bättre planering som leder till effektivare resursutnyttjande.

Detta är de grundläggande skälen till att allt fler ställer upp bakom målet - alla kommuner, alla program. Inför årets gymnasieval har vi tagit ett stort kliv framåt. Tjugo kommuner har tecknat ett gemensamt samverkansavtal. De övriga sex kommunerna har ett eget avtal på Södertörn. Begränsningen är i huvudsak att samhälls- och naturprogrammen är undantagna från Stockholms och Värmdös sida.

Det är viktigt att komma ihåg att vi genom den nya samverkan har ökat valfriheten och utbudet för tusentals elever. Planeringen inför nästa år med ett förnyat, och förhoppningsvis mer omfattande, avtal är redan igång. En tidplan är fastslagen som ska ge såväl politiker som tjänstemän från länets alla kommuner möjlighet att tycka till, diskutera och förhandla. Utbildningsberedningen är tydlig med målet - att få med alla kommuner, hela vägen. Uppslutningen och engagemanget för detta växer runt om i regionen.

Idag bjöd Kommunförbundet i Stockholms län (KSL) och Skolporten in till ett seminarium där regeringens utredare Anita Ferm presenterade förslaget till en reformerad gymnasieskola - Framtidsvägen. I egenskap av ordförande i KSL:s utbildningsberedning inledde och avslutade jag seminariet. Åsö gymnasiums aula var fylld till bredden av politiker, tjänstemän och personer som arbetar inom skolan.

Gymnasieutredningens uppdrag har omfattat i stort sett alla frågor i gymnasieskolan. Huvuduppgiften har varit att föreslå en ny struktur för gymnasieskolan. Yrkesutbildningen har haft en särskild tyngd i utredningen. Förslagen ska leda till en högre kvalitet i såväl yrkesutbildning som studieförberedande utbildning. Utredningen föreslår att det inrättas 19 nationella program i gymnasieskolan, varav 14 yrkesprogram och 5 högskoleförberedande.

Yrkesprogrammen ska leda till anställningsbarhet och erbjudas som antingen skolförlagd utbildning eller lärlingsutbildning. Åtta gemensamma ämnen föreslås för samtliga program: svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik, historia, religionskunskap, samhällskunskap, naturkunskap samt idrott och hälsa. Vidare föreslås att en gymnasieutbildning ska leda fram till en yrkesförberedande examen eller högskoleförberedande examen. Dagens individuella program föreslås ersättas av ett preparandår, individuellt alternativ och en programintroduktion.

Generellt sett är slutsatserna i utredningen mycket bra. Det handlar om att grundskolan ska göra sitt jobb så att gymnasieskolan kan hålla en högre nivå. Idag tvingas gymnasieskolan lägga allt för mycket energi på det grundskolan borde ha löst. Elevernas rätt till en utmanande utbildning med hög kvalitet stärks. Samarbetet med näringsliv och universitet formaliseras så att gymnasieskolan inte blir statisk utan följer med i samhällsutvecklingen.

Barn- och utbildningsnämnden, förvaltningen, rektorer och förskolechefer samlades igår. Syftet med övningen var att diskutera vad som krävs för att Solnas skolor ska hålla toppklass. Många kloka frågeställningar kom upp. En samlad slutsats är att varje elev måste bli sedd för att vi ska lyckas. Skolan måste ge alla elever tillräcklig stimulans. Även de som är riktigt duktiga och begåvade har särskilda behov.

En annan slutsats är att skolans resurser måste användas på ett mer målmedvetet sätt. Med resurser menar jag inte bara pengar. Tid är också en viktig resurs. Rektorerna måste ha en organisation som gör att de kan vara pedagogiska ledare. Idag sitter rektorer med allt för mycket administration. En annan viktig resurs är föräldrarna. Att göra föräldrarna mer delaktiga i elevernas lärande är en viktig framgångsfaktor.

Solna har mycket goda förutsättningar att skapa Sveriges bästa skola. Det finns en gemensam verklighetsuppfattning som genomsyrar alla nivåer. Alla vet var vi står. Solnas skolor har jämförelsevis goda ekonomiska förutsättningar. Däremot speglas inte detta i resultaten. Därför bör vi rimligen ha bra möjligheter att öka produktiviteten. Majoriteten i Solna har kraften att fatta beslut, även i svåra lägen. Politisk feghet är därmed inget hinder här. Det är det i allt för många andra kommuner.

Stadens starka ekonomiska situation medger att ytterligare satsningar kan göras. Dessa måste dock vara motiverade och ske efter att vi säkerställt att nuvarande resurser används på ett målmedvetet sätt. Det pågår redan ett antal viktiga utvecklingsarbeten som snart kommer att bära frukt. Detta gäller inte minst ett nytt kvalitetsarbete och ett antal satsningar på webblösningar. Sammantaget är som sagt förutsättningarna mycket goda. Utan handling kommer dock inget att hända.

Kunskapsförmedling är skolans viktigaste uppgift. Alla prioriteringar som sker i skolan måste ha detta fokus. Inför varje vägval eller beslut måste man fråga sig: "Leder detta direkt eller indirekt till mer kunskap". Är svaret nej lägger man frågan åt sidan. Uppfostran är föräldrarnas ansvar.

Alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna när de lämnar grundskolan. En förutsättning för att skolan och hemmet ska kunna ge varje elev rätt stöd är att kunskap mäts. Det är först när brister synliggörs som verkningsfullt stöd kan ges.

Därför har den borgerliga majoriteten i Solna gett varje elev rätt att få skriftliga omdömen varje termin. Utformning och omfattning av omdömena kan variera mellan skolorna. Lärare, föräldrar och elever utarbetar gemensamt en modell på varje skola.

Med den nya alliansregeringen kommer det bli tillåtet att ge betyg från årskurs 6, och nationella prov i årskurs 3. Jag anser även att de nationella proven bör vara fler. Dessa är inte bara en bra värdemätare på varje elevs kunskap, de är också värdefulla när olika skolors resultat jämförs. Solna ska vara pådrivande för att de statliga regelverken medger fler och bättre mätverktyg för elevernas kunskap.

Skriftliga betyg får, än så länge, inte ges förrän i årskurs åtta. Detta står i skollagen och gäller alla skolor oavsett de är kommunala eller fristående. Av såväl svenskarna i allmänhet som av eleverna i grundskolan finns det en klar majoritet som vill ha betyg oftare och tidigare. Moderaterna och de övriga borgerliga partierna delar denna uppfattning. Det är självklart ett stöd för eleven att få svart på vitt hur studierna går. Förändringar i betygssystemet är att vänta nu när vi har en alliansregering.

Idag gäller dock förbud att ge betyg före åttan. Detta har Maria Elementarskolan på Södermalm hittat ett sätt att runda. Där ger man betyg redan från tredje klass till de som så önskar. Deras idé är lika enkel som genial. Förbudet gäller skriftliga betyg. Därför ger de inte betygen skriftligt utan muntligt. Det finns ännu ingen socialistisk regel som förbjuder föräldrarna att anteckna den information skolan ger.

En förälder anmälde förra året skolan till Skolverket som dess bättre friade. Nu har samma förälder begärt omprövning. Man kan fundera över vad som driver denna person. Betygen är frivilliga. Det är bara att tacka nej om man av någon outgrundlig anledning inte vill veta hur det går för ens barn i skolan. Denna förälder kämpar alltså för att förhindra andra föräldrar och elever som önskar betyg att få det. Helt sjukt!

Kommunförbundet i Stockholms län (KSL) har genom sin utbildningsberedning, där jag är ordförande, under en längre tid arbetat med att skapa en gemensam vuxenutbildningsregion. Skälen är främst två.

För det första ger vi eleverna ett bredare utbud och större valfrihet. Utbildningsanordnare kan exempelvis starta smalare och mer målgruppsanpassade kurser när elevunderlaget är större. För det andra kommer samordningen att leda till ett effektivare utnyttjande av resurserna. Samtliga 26 kommuner i länet har uttalat sig positiva till förslaget. Därmed kan det bli verklighet redan nästa år.

Förslaget har idag bevakats av  Dagens Nyheter, Radio Stockholm och TV4 Stockholm. Mer information om förslaget om den gemensamma vuxenutbildningsregionen hittar du
här (KSL).